Vad menade hon???

Idag började jag jobbet vid 8.30, det gör jag två dagar i veckan. Jag tyckte det passade att jag då kunde följa med döttrarna in på skolgården och ta ett litet snack med deras lärarinna angående missförståndet om den osmakliga boken som dottern J hade lånat igår.
Pedagogisk som jag försöker vara tog jag med mig en bok om Hans och Greta som jag tänkte skolan kunde få, för helt uppenbart måste skolbiblioteket vara dåligt uppdaterat och fattigt på bättre litteratur (då det inte var första gången något av mina barn tagit med sig en mindre vettig bok hem).
Jag började artigt med att säga god morgon till lärarinnan och räckte fram boken (den lånade) med en liten kommentar om att min dotter hade råkat låna denna bok, ifall hon kanske inte visste att den fanns i deras utbud, och att jag gärna skänkte dem den klassiska sagan om Hans och Greta då det är en lite mer passande saga för lågstadie-elever (anser garanterat de flesta föräldrar).

Hon tittade lite frågande på mig, kommenterade att lilla J (notera: knappt 7 år) var mycket medveten om vilken bok hon hade lånat, att det var hennes val och att många barn som lånat denna boken har tyckt att den är lite kittlade att kolla i  (eller möjligtvis kanske skräckingivande?).
Eh??? Tja, menade jag, men det skulle möjligtvis inte kunna vara så att hon bara ville visa att hon minsann inte var feg inför sina klasskompisar, då jag som trots allt är hennes mamma vet att hon är skräckslagen inför bara tanken på blod och att det är vi föräldrar som nattetid får dras med hennes mardrömmar?
Lärarinnan tackade ödmjukt för boken och frågade hur J hade sovit inatt då.
Jodå, hon har sovit gott i sina föräldrars säng sa jag, något förbryllad, förundrad över vilket stort ansvar barnen tvingas till att ta (i många avseenden). Ska inte skolans personal även vara lite vägledande och rådgivande egentligen???
Uppmärksamt såg jag dessutom att bokförlaget hade benämnt denna  bok "Bonnier Utbildning" Och vad menade egentligen dom???