Och så kom vintern...

... Jag är definitivt född på fel breddgrader. Visst, snö är fint...på vykort! Kyla är jävulens påhitt. Ge mig sommar och värme nu! (Men jag måste erkänna att vissa snöflingor är otroligt vackra)
Och nä, det förvånar mig inte alls att det blir vinter varje år men jag måste väl inte gilla den för det?! (i Sverige har vi faktiskt yttrandefrihet ;-))

Lärande handlar även om självförtroende...

...Och för att återkomma till skolans fantastiska värld. Ena dottern hade extra hjälp med matten under hela lågstadiet. Vi visste inte riktigt varför, alla lär ju sig olika och hon fattade i sin egen takt. Så funkar de flesta... dessutom var det pinsamt för henne att gå ifrån under lektionerna för att träffa specialpedagogen. Från första dagen på den nya skolan (och då hör det till att ena specialpedagogen började samtidigt i den nya skolan som deras klasslärare...) hade hon ingen specialhjälp. Igår kom tjejen hem med ett superleende och berättade att hon hade alla rätt på läxförhöret i matte :-) Självförtroende, det kommer man långt på!

Privat

Mina kids har bytt skola. De började sina skolår i den kommunala skolan som jag själv gick i för ungefär hundra år sedan när jag flyttade till min lilla håla. Ingenting (nästan) hade förändrats, matsalen såg likadan ut, gympasalen likaså.Toaletterna var detsamma och diskussionerna om "mögel" och ombyggnation var liknande som på 80-talet... I min värld, i mitt huvud, var skolan bra när jag gick där. Men. Fröken mina barn fick fanns på skolan redan på min tid. Hennes lärometoder hängde liksom inte riktigt "med" i utvecklingen så att säga... Och hon var inte riktigt vad vi hade hoppats på..Så när en privat aktör bestämde sig för att öppna i närheten så hängde vi på. Lagom till fjärde klass bytte tjejerna skola. Sju barn från den gamla klassen bytte (en bytte tillbaka igen så de blev sex stycken till slut). Ett beslut som ingen av oss har ångrat. De går i en bra klass med engagerade lärare, bra klasskamrater och en fin skolmiljö. Deras utveckling tar enorma steg hela tiden, självförtroendet likaså. Jag lägger ingen värdering i den privata sektorn, att vård och skola inte ska privatiseras. Det enda jag kan konstatera är att lite konkurens till det kommunala inte alltid är helt fel. Och mina barn får gå på denna skolan tills de går ut grundskolan, vilket är perfekt då jag tycker att det enda alternativ som finns,dvs. kommunens högstadie är stort, stökigt och nära på 500 elever i jämförelse med maxantalet elever på 150 stycken där de går nu. Mer lagom för mina barn iallafall. Och varenda föräldramöte och utvecklingssamtal som vi går på bekräftar bara att vi tagit rätt beslut.

Jag har provat nu...

...att gilla vintern och snön men det funkar liksom inte... Ett par timmar ute med kidsen i pulkabacken, promenad dit och hem. Kallt, blött och jävligt. Men jag har iallafall försökt... Och kidsen fick ändra sitt modetänk och följa med för att köpa termobyxor.

Min helgmorgon

Lördag. Morgon-TV, kaffe och filt. Hela huset sover, bara jag som är vaken. En perfekt start på dagen! Senare kanske man får bege sig ut i snön. Första året som småfolket vägrar termobyxor, vi får väl se om de ändrar sig...

Känslor

Har känslan varje dag jag vaknar av att mitt liv är som ett korthus som kan rasa vilken sekund som helst. Det är så mycket omkring mig nu och har varit under en lång tid. Jag vet inte hur jag ska hantera dessa känslor och det är utanför min förmåga att kunna ändra på något. Jag gillar det inte alls...

Efter jul

Julen är utstädad, ordningen är återställd och jag njuter av mitt harmoniska vardagsrum. Hallen utanför är en enda röra för tillfället nu när min man fick för sig att trappan skulle målas om. Rörigt nu, fint sedan. Men vardagsrummet är i fin ordning iallafall, och jag sitter här och njuter av en kopp kaffe och morgon-TV innan resten av huset vaknar.

Rättvist

Mannen målar trappan, barnen bakar och jag ligger på soffan och bloggar. Rättvis fördelning tycker jag minsann.

Tillbakablick.

Jag tänker inte rota alltför djupt i min ryggsäck, men jag kan iallafall konstatera att de tio kilo som jag skulle gå ner under hösten och fram till nyår blev sju-åtta kilo minus. Ganska ok ändå får jag säga, ska försöka bli av med fem-tio till innan sommaren (wish me luck!) Vad beträffar min onda mage (min förbannelse) så äter jag bara panodil lite då och då för smärtan är kvar till viss del men jag antar att hormonspiralen gör nån nytta den med... Detta år ska jag försöka starta om, tänka positivt och inte oroa mig för mycket för framtiden för den vet man ändå inget om.

So they say...