...

〽

Mina mirakel

Varje år, dagen innan er födelsedag, sitter jag och tänker med ångest på er födelse. Natten då ni föddes. Den värsta, bästa, mest omvälvande dagen i mitt liv. Ingenting blev som det var tänkt. Både era och mitt liv var i fara. Allt blev så fel. Men ni blev så perfekta!  Allt jag någonsin önskat mig. Kärleken var direkt och så stor att jag trodde att jag skulle spricka.  Är fortfarande. Oron för hur det skulle gå för er var enorm. I flera veckor. Och titta på er idag. Fullkomligt underbara, kloka små individer. Imorgon fyller ni 12 år. Älskar er till månen och tillbaka! Tacksamheten över att få ha er i mitt liv är obeskrivlig ♡ / er mamma

Biljett, check! ✅

Efter nyår blir det minisemester i Trondheim. Torsdag-söndag, mannens jobb ska ha firmafest på lördagen. Man kan ju inte direkt ta en taxi dit så det var bara till att boka flygbiljett. Jag kan förstås vara värd lite semester efter detta året som varit... Pjuh!

Önskelista: Energi

Nummer ett på min önskelista. Ork och energi. Och tålamod och positiva känslor. Det önskar jag mig. Snart 2015, vi fortsätter kampen... förändringarnas tid är inte helt förbi än.

Nätet är fullt av överraskningar

Råkade snubbla över denna. Kan inget annat än att bara hålla med....

Någorlunda harmoni

Vi börjar få pusslet att falla på plats någorlunda här hemma under tiden som mannen är iväg och jobbar. Men vi har verkligen dragit ner på många "onödiga" måsten och vi tar dagen lite som den kommer. Visst, varje dag är jobb, skola, handla, laga mat, läsa läxor. Helgerna ligger för det mesta blanka ända tills dagen innan. För att orka gör vi såhär. Annars hade jag känt mig überstressad över att ha en massa saker som hänger över mig. Ensam förälder som man är just nu. Det är stor skillnad på att vara ensam, ibland känner jag mig ensammast i hela världen när jag måste ta alla beslut själv, göra allt själv. Och ofta känner jag att mitt dygn har alldeles för få timmar när jag kraschar i sängen på kvällen. Men vi får ihop pusslet. Bara det gör att jag känner mig stolt över mig själv.

Ego

Hittade värsta egotröjan. Är helt övertygad om att mina föräldrar hade hållit med fullt ut om jag kom med en sån här en dag.

Jag och mitt jobb

Träffade en före detta vikarie på jobbet  idag under sorgliga, annorlunda förhållanden. En vikarie som vi hade för x antal år sedan (sådär 7 - 8 år sedan...) "Jaha", diskuterade vi, "så du blev sjuksköterska?  Ja, en annan är ju kvar här" (20 år som undersköterska nästa år... det tål att funderas på). "Ja", svarade hon, "men då har du ju antagligen hittat rätt?! Rätt person på rätt ställe liksom?" Sen sa hon till sin nära kära (min vårdtagare) "Här kommer du att ha det bra, det är så skönt att veta att du är i så goda händer". Ja. Mer än så behövs inte för att förstå att det jag gör (det vi alla gör, vi undersköterskor som utför under i vardagen) varje dag, vecka ut och vecka in, gör skillnad. Har förstås aldrig tvivlat på vad jag gör och hur jag ska göra det för att det ska kännas rätt. Men ibland kan andras åsikter kännas som en tacksam bekräftelse på att man faktiskt kan sitt jobb.