Års-krönika...

...Nä, det kommer jag inte trötta ut er med, inget längre utlägg iallafall...jag kan bara konstatera att detta året har varit det absolut värsta i hela mitt liv. Jag hoppas att det får förbli bli så, att jag aldrig mer kommer att ha ett år med så vansinnigt mycket elände igen; konkurser, arbetslöshet, depressioner, missfall, utredning för kroniska sjukdomar, smärta, sjukhusvistelser, cancer i familjen....u name it. Slag eftet slag, rätt ner i skorna. Låt mig aldrig vara med om så här mycket elände igen, snälla DU som bestämmer! Det enda som har hållit denna familjen flytande är onekligen de två små änglarna som jag har turen att ha som döttrar. Utan dem hade varken jag eller min man orkat. Tack mina fina mirakel, ni har utan att ens vara medvetna om det räddat oss med era oskyldiga, ärliga sätt att vara.

Pyjamasparty

Lördagskväll, barnen har pyjamasparty med filmtajm, de har bjudit åtta vänner. Det märks att de börjar bli större för det hörs nästan inget mer än prassel från godis och chipspåsar och ljud från tv:n på övervåningen. Lagom. Precis vad en trött mamma orkar med.
Ps, de bjöd åtta men två blev sjuka så ni räknar inte fel, de två i likadana pyjamaser är förstås mina <3

What the...?!

Vaknade halv tolv idag igen!! Och det var inte för att jag vaknade själv utan för att telefonen ringde. Gah, man KAN inte sova bort en halv dag! Inte två gånger på en vecka iallafall. Jag får nog sluta med sådana fula ovanor... Eller så får jag diskutera morfin-intaget med min doktor för det är inte rimligt att det ska vara såhär i längden... Nu till lite hus-bestyr, pyjamasparty med filmtajm står på agendan för tioåringarna i huset.

Tvillingarna E

10 år. Idag. Stora, tiden har gått alldeles för fort för att man ska hinna med. Frukost på sängen stod på önskelistan, så det fick de givetvis. Men det visade sig att frukost inte är speciellt gott när man precis har vaknat (insikt), så därför fick det bli nutella-mackor en halvtimme senare istället. Och presenterna bestod av mjuka paket, förutom ett, det innehöll en mobil. Den första. Lyckan blev total :-) Jag är glad att jag lyckats hålla på mobil-introduktionen såhär länge, för det känns bättre att de förstår värdet av en så dyr sak innan de får en. Men det var liksom dags nu. Grattis, mammas mirakel <3

Insikt

Klockan är snart tolv och jag ligger fortfarande i sängen. Jag som brukar vara pigg vid nio. Tror all morfin tar musten ur mig, detta är nog inte så bra i längden...

Glada små barn

Jag antar att leksaksköpen i det här huset sjunger på sista versen men än är det inte för sent! Och antagligen kommer jularna inte bli billigare än såhär framöver...

Say no more

En bild kan säga mer än tusen ord <3

Har fuskat...

...och skippat granen i år. Det får duga såhär, tror nog det blir julafton ändå... och det kommer att bli extra skönt att slippa städa barr fram till midsommar som man brukar få göra.

Det betyder väl tur?!

Att hitta en nyckelpiga?! Eller? Jag hittade en medtagen men levande nyckelpiga i mitt badrum idag. Den har fått ett bo i en pepparkaksburk i vårt vardagsrum och efter lite socker och sallad så tycks den faktiskt pigga på sig. Hoppas hoppas att den för tur med sig!

4:e advent

Ikväll ska jag träffa alla mina härliga syskon och deras familjer. Det ska bli mysigt då det var länge sedan. Innan dess ska köttbullar, julskinka och revbesspjäll tillagas. Bäst att sätta fart... GOD JUL ALLA!

Älskade!

Utan er hade jag aldrig orkat! Ni ger mig styrka, det går inte att beskriva <3 Älskar er till evigheten och tillbaka igen!

Springer lite mer i cirklar...

...jag fick varken klippkort eller portförbud idag på gyn... Dock en megakartong med hur många morfinpiller som helst, i väntan på magnetröntgen och specialistdoktor-träff i januari. 2012 avslutas med handen så långt ner i medicinburken som det bara går, inte ett dugg bättre än vad resten av året har varit... Måtte 2013 bli bättre...

Springer runt i cirklar...

...Har tid till akutgyn imorgon. Tror att de snart antingen ger mig klipp-kort eller port-förbud men de tycker uppenbarligen inte att jag varit där tillräckligt mycket än... *uppgiven*

Jo...

...det är inte meningen men detta onda tar över mitt liv! Igår råkade jag misskalkylera när smärtan satte in så sex värktabletter senare i olika färg och form (däribland två oxynorm) kände jag mig helt snurrig och illamående... Det var liksom inte meningen att överdosera men är man desperat så är man... Jag HATAR egentligen att ta tabletter, svårt att tro...eller hur? Men jag är d.e.s.p.e.r.a.t. Påväg att förlora förståndet. (Men jag försöker leva mellan mina deprimerade inlägg också....) Det får nog bli ett samtal till doktorn imorgon... (med risk att tjata ut mitt ömkliga tillstånd men jag tvingar ingen att läsa mina inlägg, vill bara skriva av mig lite. Och, ja, jag skriver en bok också...men det räcker inte hela vägen i mina försök till att vara min egna terapeut...därför gnäller jag lite här också.) Känner mig så ensam :'(

Julstämning

Jag är inte kristen men det är något speciellt med att ha julfest i kyrkan. Mina små är med i en grupp som kallas "äventyrarna" där de hittar på massor av roligheter under x antal veckor, såsom spökjakt och pysselkvällar med en liten touch av kristendom. Och som avslutning såhär års är det alltid en julfest. Och säga vad man vill, men mysigt är det! Och kidsen älskar att uppträda, så det är väl klart att de brukar ha uppträde på dessa julfester :-)

Det kostar....

...men det kan det vara värt. Ett par glas vin istället för mina morfintabletter... Imorgon blir en smärtsam dag. Idag gör också ont. Ska man verkligen behöva offra sitt välmående  till priset av sin värdighet och sin livskvalitet...?

Förlåt...

...jag vill bara passa på att be om ursäkt till människor som jag har runt omkring mig i mitt liv, jag vet om att jag är den mest osociala människa som finns på denna jord för tillfället. De som känner mig har relativt god insikt i min tillvaro och hur den varit det senaste året, när varje dag känns som en kamp och därför vill jag bara be om förståelse och stöd i väntan på de goda tiderna. Ibland är det jobbigt bara att andas så därför räcker orken inte till så mycket mer. Så förlåt. Ha tålamod <3

För första gången...

...har jag handlat ett par byxor till mig själv på postorder. Jag avskyr att handla byxor, och utan att prova dem först är nästintill otänkbart. Men för första gången vågade jag mig på att beställa ett par. Ja, vad kan jag säga? Älska ellos helt enkelt! Som vanligt gör de mig inte besviken :-) Dessutom reafyndade jag en varsin urgullig kappa till tjejerna, 360 :- styck. Tror inte ens man kan få det billigare i ullared <3

Jag har inte svalt en taggtråd...

....men en bild kan säga mer än tusen ord. Taggigt känns det iallafall... I min onda mage...

*Lånad bild*

Idag...

... Är en sån dag som jag har gjort så lite som möjligt. Pyjamasbyxor och osminkat hela dagen. Välförtjänt soffhäng. Och några extra oxynorm för det onda som aldrig tycks ge vika... T.R.Ö.T.T

Det blev en dag utanför sängen ändå...

... Med hjälp av mina  hat-älskade morfinpiller tog jag tag i denna dagen och hade en utlovad tjejdag med kidsen och min gode killkompis två döttrar och vi gjorde lite smarriga pepparkakor och knäck. Ännu en dag som jag stått ut och jag har verkligen försökt förvalta den på bästa sätt inom ramarna av min ork.

Vill inte, vill inte, vill inte!

Känner för att stanna i sängen hela dagen... Värdigheten lyser med sin frånvaro och morfintabletterna ligger i medicinskåpet och hånar mig, medvetna om att jag inte klarar mig utan dem... Skit också. Två veckor i morfinträsket har gått och min onda mage är inte ett dugg bättre. Doktorn sa tio dagar... Ingen långsiktig plan direkt. Nu har han skrivit ut fler piller. Jag vill inte! Jag vill ha tillbaka mitt liv... Och magnetröntgen som jag väntar på kan dröja tre månader. Det är en evighet... Ska man vara nöjd så??! Det är inte jag! Jag är fruktansvärt missnöjd. Det märks kanske på mitt inlägg...

Some days...

Doctor, doctor won't you please prescribe me something? A day in the life of someone else?  Cause I'm a hazard to myself. Don't let me get me. I'm my own worst enemy. Its bad when you annoy yourself. So irritating. Don't wanna be my friend no more. I wanna be somebody else...

Inte min grej...

... Det där med att byta gardiner i tid och otid är verkligen inte min grej. Varje jul sträcker jag mig till att sätta upp julgardiner i ETT rum. Det har alltid varit köket som har varit det utvalda rummet, men sedan vi totalrenoverade köket så har jag inte ens satt upp några gardiner där (så skönt! Och enda "fönstrena" i köket är en dubbel altandörr så det gör liksom inte så mycket) så i år fick vardagsrummet bli det utvalda rummet. Samma gardiner som jag hade i köket förra året förstås för vem orkar sy nytt hela tiden?! Men jag är nöjd med resultatet och det är det viktigaste. För övrigt har jag haft en bra helg med minimalt ont (i jämförelse med förra helgen som var en ren katastrof...), ingen stress och härlig harmoni omkring mig. I like :-) Jag ska verkligen inte tokstressa bara för att det snart är jul. Så får det bli.

Jag är urusel på att måla

Men vem sa att tavlor måste vara gjorda med målarfärg? Det står: "If I should live forever and all my dreams come true my memories of love will always be of you" Jag tyckte det var väldigt fint så därför fick det bli en liten tavla av de orden.

Första advent

Jag har åtgärdat den bortglömda adventsljusstaken och har i all hast pysslat ihop ett ljusfat. Så nu är första advent i det här huset räddat. :-)

Snö-änglar

Lyckan är total för småfolket och hade de fått så hade de gått ut redan innan frukosten idag. Men de fick så snällt vänta och det tog inte många minuter för dem att bli klara när frukosten hade ätits upp. Och visst kan det väl aldrig vara för lite snö för att göra snöänglar? Snart ska vi ge oss ut i trafiken för att inhandla adventsljus som jag visst hade glömt att köpa i år. Så orutinerat, men en bra anledning till att ta en shoppingtur idag :-) Ha en god första advent!

Mitt riktiga jag...

...är egentligen inte en gnälltant som bara gnäller om mediciner och krämpor hela dagarna i ända. Så därför tänkte jag att det kanske vore på tiden att slänga in ett positivt inägg en dag som denna, som faktiskt har varit hyffsat bra, en dag där jag faktiskt inte har hets-ätit mina morfintabletter i ren desperation. Idag är en sådan dag. Ordinerad dos, morgon och kväll är det enda jag tagit. Och jag känner att det har funkat idag. Nu vill jag bara ta tillbaka kommandot över mitt liv igen. Så jag kämpar vidare! Kram till er ( med en insikt av att det visst blev ett liiite gnälligare inlägg än vad som var menat från början...)

Kan bara konstatera...

... att värdigheten försvinner ganska snabbt när man efter att ha försökt leva ett normalt liv idag måste ligga i fosterställning och knapra oxynorm för att inte ha en känsla av att gå av på mitten... #my curse#

Älskling!

Tack för min fina dag! Denna lilla ljuslykta fick jag med en kommentar om att den speglar min personlighet. I nöd och lust, min älskade man!
#Live Love Laugh#

Min önskelista...

....imorgon fyller jag 25 (för elfte gången...). På min önskelista fanns en TV. Vuxen som man är så var jag med och handlade den själv... Så man får vad man vill ha liksom (för om mannen hade fått bestämma så hade det nog blivit en 70-tummare.... ). Tyckte den här var lagom och fin och jag är verkligen värd en såhär fin present efter alla eländigheter om jag själv får tycka...
Nu ska jag mysa i min soffa framför min stooora TV resten av kvällen.  Här kommer en före-och en efter-bild. Håll till godo :-) (alltså, det är den nedersta bilden som är på den nya TV:n...för den som inte förstod...)

Objektivt

Så är jag trots min nuvarande ödes-misär lyckligt lottad med min fina familj omkring mig. Värre kunde det kanske varit ändå... Trots ödets orättvisor...men vem sa egentligen att livet skulle vara enkelt?

Är det tillåtet att gnälla liiite mer...?

Äter ungefär 10 smärtstillande tabletter om dagen, långtidsverkande morfin, korttidsverkande morfin, långtidsverkande antiinflammatoriskt, alvedon.... Det gör att jag kan genomlida en hyffsat smärtfri dag... Men så ovärdigt! Hur blev det såhär tokigt?! Mitt missfall öppnade visst dörren till pandoras ask och jag känner mig galet maktlös... Jag behövde inte detta också i mitt bagage. J-la skitår. Och ja, jag gnäller på tok för mycket just nu och det finns ju alltid de som har det värre...

Känns som om jag är slutkörd...

Efter femton timmars sömn ska jag nu stiga upp och tackla denna söndagen på bästa möjliga sätt. Har ju ett halvt apotek med smärtstillande att ta hjälp av. Det var inte såhär det skulle vara, jag avskyr att ta mediciner, kemikalier, men det finns just nu inget annat val...

Hemma

Efter en horribel natt på sjukan med en jobbig medpatient i sängen bredvid är jag hemma med en hel påse morfinpreparat mot min onda mage. Behandlas som om jag har endometrios just nu men det är inte sagt som diagnos än..
So the nightmare continues...Tror resten av denna pestiga lördag tillbringas i sängen (...gnäller den bittra gamla tanten...)

Mina duktiga <3

Första utvecklings-samtalen på den nya skolan för tjejerna är avklarade. Så stolt mamma jag är, de är så duktiga och skötsamma, mina små hjärtan! Än så länge gillar jag den nya skolan riktigt bra, Vilken fin kontakt de har med barnen! Det känns riktigt bra :-) Var förresten hos doktorn idag för ultraljud av min onda mage... Ja vad kan man säga? Ruta ett tycks vara ett moment 22... Tar en tramadol sålänge och inväntar ruta 2...

Det är såhär det ligger till...

Har kämpat från och till i ungefär tio år nu med återkommande smärtor i magen som inte kunnat förklaras på ett "enkelt" sätt som blindtarmsinflammation, magsår eller något liknande... En flyktig förklaring om sammanväxningar på grund av tidigare operationer i magen x flera är det enda man kommit fram till... Någon enstaka undersökning (+ ytterligare en operation för sju år sedan) som inte visat något konkret och smärtstillande piller gång på gång... Men inget som gett mig en definitiv förklaring och smärtbefrielse... När jag orkar (vilket inte är alltid) eller när jag inte längre står ut (för sjuttionde gången) så kontaktar jag en läkare utan att egentligen veta vart jag ska börja... gyn? husläkare? akutmottagning? Tror jag har träffat över tio läkare för samma smärtor nu... Utom för två månader sedan när jag fick missfall för då berodde ju faktiskt smärtorna på det. Men det har inte blivit bättre sedan dess. Så än en gång har jag hoppat in i vårdens ekorrhjul för att söka efter ett tillfredsställande svar på min onda mage. Än en gång har jag kontaktat min vårdcentral. Och denna gången har jag äntligen träffat en doktor som inte tycker att det är ok för en 35-åring (snart 36...) att ständigt ha ont! Tack! Han förstår att piller, akupunktur och smärtföreläsningar inte är svaret för mig. Han har remitterat mig vidare, till ultraljud av diverse vitala organ, prover på olika tänkbara kroniska sjukdomar, specialister som faktiskt vet vad de pratar om och vidare till magnetröntgen som kanske kan ge en klar bild över vad problemet är. Med en liten känsla av att vara en besvärlig patient som i ren desperation sätter mina egna diagnoser i nuläget och som diskuterar diverse tillstånd (där en rad olika sjukdomar skulle kunna passa in i mina diffusa symptom) så kan jag bara krasst konstatera att jag har blivit en "Svarte Petter-patient", en sådan som ingen läkare egentligen vill ha, utan att vara vare sig gammal eller multisjuk och utan att nöja mig med att det är såhär det måste vara. Dock en belastning för att jag inte kan fixas på en gång och för att jag inte nöjer mig med att knapra olika effektlösa piller längre. Känns lite som den oändliga historien faktiskt...Suck...Trötta mig... Så. Färdig-gnällt för denna gången också.

<3

I know I live in my own little world but they know me here <3

Mina barn mår lite konstigt...

.... Bleka och otäcka. Kanske de är lik sin mamma en aning . Hehe... Happy halloween!

(för övrigt mår jag ungefär som jag ser ut... Men det är en helt annan historia...)

Nu blev det lite tokigt igen...

...som en gammal tant så har jag hamnat med handen i medicin-burkar med smärtstillande och kramplösande piller igen, precis som för ett par år sedan... Ville ju inte detta men kan inte välja för stunden medans jag väntar på att bli remitterad till specialistvården....
Suck... Trötta mig! Jag har en väldigt olydig kropp... Och jag funderar på att döpa om min blogg till "Tantens gnällblogg" Det hade kanske passat bättre... 2012 kan slänga sig i väggen. Så. Färdig-gnällt. God natt.
Ps. Personen på bilden är inte jag...än ;-)

Jag läser en bok...

...som heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Ja. Tänkte att jag kanske skulle prova detta... Ingen dum id'e egentligen...

Missing the sun...

Raindrops keep falling on my head, and just like the guy whose feet are too big for his bed... nothin' seems to fit...those raindrops are falling on my head, they keep fallin'...
So I did me some talking to the sun, and I said I just didn't like the way he got things done, sleeping on the job. Those raindrops are falling on my head, they keep fallin'...

Hoppas, hoppas!

Kom igen, var på min sida för en gångs skull nu då!

Kommer nog att få problem...

... Det är nog snart dags att skaffa hänglås på dörrarna... Och gömma nycklen i si sådär tio år för mina små guldklimpar börjar bli stora... <3 <3 Det bästa, mest värdefulla som jag har!

Panik!

Har haft byggröra på tok för länge nu. Golvet i köket köpte vi i mängder för att ha det i hallen också. Det innebar ett stycke golv ouppackat i vardagsrummet i en evighet... För ska man palla all renovering så måste man pausa ibland också...visst måste det vara tillåtet? Så därför blev inte hallgolvet lagt förrän förra veckan. Och nu när det är klart så var jag bara tvungen att möblera om vardagsrummet. Hade inget vettigare för mig en dag som denna, känner mig lite halvhängig och pms-tjurig...då passar ommöblering bra. Så nu är den gamla tjock-tv:n inkopplad, jag är inte redo att skiljas från den än eftersom den fortfarande funkar så bra. Nästintill ett lagbrott det också, eller hur? För vem har egentligen en tjock-tv 2012?! Jo, vi har! Med tillhörande tv-möbel... Får nog ändra på det snart och inhandla en ny platt-tv. Men inte än. Och platt-tv:n får småfolket ta över så de får ett tv-rum på övervåningen. Tror inte att de klagar över det. Så här kommer bildbeviset på vad vi gjort denna lördag. Dessutom har jag gått i pyamas hela dagen...hur gött är inte det? :-)

Vill bara tillägga att mitt hem inte alls är så rutigt som på bilderna...det är bara min mobilkamera som envisas med dessa rutor... (passar kanske bra iofs för jag är en ganska rutig personlighet ;-))

Och så var det hösten...

...är det bara jag som känner att hösten suger? För efter hösten kommer ju vintern, och det är bara ännu värre. Fy för mörker. Så det så!

Hoppet

Hoppet om att framtiden blir bättre än det jag nu är redo att lägga bakom mig är stor. Snacka om att livet är en berg och dal-bana. Och jag har börjat skriva en bok. Om mina senaste 10 år. Det är MYCKET som har hänt dessa år, det vill jag lova. Senaste sorgen, ett missfall, är bara en händelse av många. Men man måste blicka framåt och det finns även mycket att glädjas åt... Idag är jag redo att hoppas, tro på framtiden! Kanske tankarna kommer att komma ifatt mig vissa dagar, men även det är jag redo att ta. <3

Check!

Årets termobrallor till kidsen är inhandlade. För visst går det mot vintern nu, vare sig man vill eller inte. Som vanligt surfade jag in på ellos, kan liksom inte vara utan den sajten... Mina kids har fått stå ut med ellos-kläder sedan de var små... En del är beroende av Ullared, jag är beroende av ellos. Simple as that. Själv står jag ut ett tag till med mina malätna termobrallor som jag köpte på ett så orginellt ställe som Ullared 2. Ja, den affären finns inte längre, den låg i grannkommunen och fick lägga ner när de insåg att det inte var lönt att konkurera. Men jag röstar för ellos, min typ av shopping!

Äntligen!

Efter ett heltokigt år fullt med sorg och besvikelse så börjar äntligen livet kännas lite lättare! Kan jag få tillbaka mitt liv nu dådå? Tack! Hade nog inte orkat med så mycket mer faktiskt...

Min lilla hoppetossa

Idag är det en stor dag. Lilla J hoppar trampolin och ska på sin första hopptävling. Vi håller alla tummar och tår för att det blir en bra hoppdag idag! Syrran hänger med och hejjar på, hon ingår också i truppen men får inte vara med enligt doktorns  ordination, eftersom hennes knä som hon slog sönder i våras inte blivit bra. Så nu tar vi en tidig lördagsmorgon i idrottshallen!

Uppdatering: Nervösa lilla tjejen kom på 15:e plats utav 20. Men hon satte sin serie precis som den skulle vara. Tyvärr bommade hon på en liten miss i landningen. Modigt av henne att vara med ändå <3

Jo...

...Och så var det det här med att hålla sig flytande, ovanför ytan. Jag gör mitt bästa iallafall...

Not me..

...so fragile...not like me at all... Walking down a long, long road.

Piller thriller

Citodon och diklofenac hjälper...men inte mot smärtan i själen...

Orättvist

Livet är orättvist mot mig just nu. Så orättvist att jag börjar fundera på om någon högre makt hör mina värsta mardrömmar och besannar dom. Snart vågar jag inte ens tänka längre, då blir det till sanning. Inte de goda tankarna dock, bara de mörka. Tack så j-la mycket!