Gott nytt år!

Pepparkaks-huset har sagt upp sig. Kanske det får symbolisera att vi går ett nytt år till mötes med nya mål och nya tag.

Finn fem fel

Min julgrupp har förvandlats till en little pet shop-djungel...

Födelsadagsbarn och Hello Kitty-party

I år blev det en Hello Kitty-tårta à la konditori. Vad mer kan man önska sig när man fyller sju år?

Tid att tänka tillbaka...

Ikväll sitter jag här och tänker på vad jag gjorde för exakt sju år sedan. Det var fredag kväll och jag var gravid i vecka 30. Jag och mannen T hade begett oss till förlossningen för en kontroll på grund av en molande smärta jag fått i sidan, inget att oroa sig för sa de, men med tvilling-graviditeter kan man ju aldrig veta...
 Nej, just det, för bara några timmar senare var jag tvåbarns-mamma till två underbara flickor.  Små räkor som inte ens vägde tre kilo tillsammans. Morgonen innan de föddes hade jag varit på ultraljud där det sades att allt såg bra ut och att de vägde bra, minst 250 gram mer än vad de egentligen gjorde när de sedan föddes tidigt på lördagsmorgonen. Ja, de vägde 1260 och 1510 gram och jag kan lova att barn som väger under två kilo inte ens är lite kul att hålla, så små och sköra.
Efter sju veckors turbulent tid fick vi komma hem med våra små underverk. Idag har jag svårt att minnas hur den tiden egentligen var, när ingenting blev som man hade tänkt och att man inte hade möjlighet att kunna ta hand om sina barn på det sätt som de flesta föräldrar vill den första tiden. Jag kan inte riktigt fatta att de har blivit så stora, dessa små, små fågelungar.
Grattis på sjuårs-dagen, mina fina prinsessor!

Tomtens hus är funnen!

För visst måste det vara här tomten bor, det går ju inte att ta miste på! Han var dock inte hemma när fyra nyfikna barn knackade på... det var fel dag att komma på, på självaste julafton...

Nu så är den glada julen slut!

Fast enligt vissa varar den ju fram till påsk, men jag är ganska nöjd såhär, faktiskt.
Vi har haft en härlig jul i småland hos min goa storebror och hans familj. Sällskapet har varit toppen, tomten glad och snäll, maten god och julgranen ovanligt ful, enligt svägerskan min. Tja, ni får själva avgöra...
På juldagen hade vi en själavårdande avkopplings-dag inne i storstaden i närheten av där min bror bor, hans fru har ett spa där som vi disponerade fullt ut, hela sällskapet. Mer avkopplande än så kan livet knappt bli. Nu är vi hemma igen och idag har vi haft den sista träffen av släktingar som vi inte hunnit med i jul-rushen så nu är vi på plus på "att-göra-listan" igen!

Nu tar jag jul-ledigt!

Nu tar jag lite välförtjänt jul-semester och passar på att andas litegrann. Imorgon åker familjen E till trollskogarna i småland och firar en lugn och skön jul med store bror och hans familj. Lagom mycket stim och stoj, fyra vuxna och fyra barn, lite småländsk kyla och förmodligen liiite för mycket snö för min smak. Men dock är julen väldigt fin när den är vit!

Idag är jag trött, med all rätt!

Sen kväll igår, fina vänner på middag, nattsudd och möjligtvis ett par glas vin för mycket... En kul, lång, galen kväll...Och ändå sitter jag här nu, klockan mitt i natten... Men man lever ju bara en gång, sen ska man vara död så jädrans länge, då är det lika bra att inte sova bort allt för myckt tid. Fast nu är det nog ändå tid för sängen, tack och godnatt från mig, imorgon är en annan dag!

Ja, ja, vintern kommer ju varje år.

Ok, vintern är ju fin på sitt sätt, men jag kan utan att ljuga konstatera att sommaren är liiite mer favorit-årstid för min del. Jag lider sällan, möjligtvis litegrann när temperaturen går över 30 grader. Men när det är vinter, ja, då är jag beredd att gå i ide när graderna sjunker till under noll. Men jag gläds åt mina fina flickor som utan att protestera gladeligen är ute mest hela tiden när det är snö.

Ja, se det snöar...

Ja, jag önskade mig en vit jul, som de flesta andra, antar jag. Men hallå?!  En decimeter hade ju räckt, inte en meter... Jag bor ju faktiskt i södra delen av Sverige, inte i fjällen...

Så mycket "Super" över mig...

Jag brukar vilja se mig själv som Supersnälla silver-Sara-typen...snäll, hjälpsam, glad, positiv och så. Men denna helgen har jag förvandlats till Supersura sunk-Sara... Hur gick det till, jag kan inte ens minnas att någon kallat mig dum??!

Fotograferna övar.

Ett av favoritnöjena för mina sjuåringar är att leka med kameran, clownen J framför kameran och teknikern A bakom. Då brukar det bli såhär:
<---------------------------------

Nu är det jul här i vårt hus...

...och jag har gjort julgodis, hopp tralalala.
 Allt för att vinna lite mamma-poäng och att övertyga barnen och mannen att vi är en riktig Svensson-familj som gör juliga saker tillsammans mitt i all vardags-stress och alla måsten. Lite varje vecka måste man pyssla såhär innan jul, så man blir en bra förebild för barnen.
Årets julkort är också klara och färdig-adresserade, nu ska jag bara ta mig till affären och köpa lite frimärken, helst innan jul, då, förstås...

Present-handel.

Jo, snart fyller mina prinsessor år... På värnlösa barns dag faktiskt, lite ironiskt (men något bättre än när det hette menlösa barns dag... ) då detta är den enda dagen i kalendern som någonsin har roat mig ( minns du, M?) med tanke på hur den hette förr (anser f.ö. inte att några barn på något sätt kan vara menlösa, därav ironin). Och mina barn tillhör sällan kategorin värnlösa, snarare tvärtom.
Hursomhelst så var jag och mannen T ute och handlade presenter i helgen, med morfar i sällskap, som officiell barn-passare under tiden som vi tisslade och tasslade runt i diverse leksaks-affärer. Ja, morfar hade barnbarns-tid på MAX med glass och andra nyttigheter under tiden som jag och T storshoppade på Toys R Us. Inköpet blev en varsin Nintendo DS, hoppas nu de kan hålla till godo med dessa leksaker i många år...

Tack, någon...

Ja, tack till den som löste mitt problem med kommentarer (undrar om det var något jag gjorde, nu igen?!) för nu har alla kommentarerna kommit tillbaka igen, undras vad det var som hände denna gången??! Hursomhelst tackar jag ödmjukast, vet dock inte vem som förtjänar tacket... Expert som jag är...

Pyssel, pyssel.

Det årliga pepparkaks-huset är färdigt! Med tillhörande brända fingrar (smält socker är inte bra...) och otåliga  barn. Tjejerna tyckte inte det var någon idè att spara på non-stopen.

Superhjälte-mamman!

Idag känns det som om jag har hunnit precis allt som jag hade tänkt och lite till, det känns riktigt bra.
Tjejerna hade en kompis med hem efter fritids, dessutom fick jag trevligt besök av väninnan J och dottern. Efter allt kaffe till mammorna och bus för barnen hann vi med en dusch innan kvällsmaten.
Sedan fick vi ett pyssel-infall och gjorde smällkarameller till julafton, med tillhörande godis-fyllning och allt. En varsin till varje barn, mina två tjejer och min brors två killar, eftersom vi ska till småland och fira jul hos honom och hans familj i år (kul!). Vi hann klart precis lagom till årets julkalender, och jag blev så glad när jag såg att den i år handlar om Superhjältarna Supersnälla silver-Sara och Stål-Henrik för det är riktigt bra barn-TV.
 Och att hinna få tid till lite mys innan sängdags, det gör att jag känner mig nöjd! Det enda jag saknade i kväll var mannen i huset som har varit iväg på andra projekt hela kvällen, men det tar vi igen en annan dag.