Migrän och magont! Migränen är nått nytt, som en explosion i hjärnan. Det magonda är inget nytt men känns lika förbaskat som en kniv i magen. Tjoho liksom... Välkomnar helgen mer än vanligt, behöver vila!
torsdag 28 maj 2015
onsdag 20 maj 2015
Låg
Känner mig lite låg. Ur gängorna. Ledsen. Vill bara ligga i sängen någon vecka eller så, varje morgon känns som en plåga att gå upp just nu. Det är väl livets ups and downs skulle jag tro.....
lördag 16 maj 2015
Skulle nån sakna mig då?
Om jag flyttar? Skulle nån sakna mig då? Lätträknat. En handfull folk. Jag vet vilka ni är. Jag startar nog om innan det är för sent och innan jag blir för gammal. Så slipper jag fundera på när jag blir gammal.Om jag gjorde rätt. För då vet jag. För att jag vågade.....kanske. Oj så många tankar som finns i mitt huvud. Och Norge är som en sagobok. Otroligt vackert.
söndag 10 maj 2015
söndag 3 maj 2015
Vittne
Imorgon ska jag till rättegång. Första någonsin. Nej, jag är oskyldig, har inte gjort ett dugg fel, men i vintras var jag vittne till ett inbrott i den lokala möbelaffären. En omvälvande upplevelse där jag och min hyresvärd som jag bara träffade helt apropå och stod och småsnackade med, såg en kille i möbelaffären efter stängningsdags vilket resulterade i ett 112 - samtal och en biljakt som resulterade i att vi kunde vägleda polisen till tjuven och som gjorde att de kunde få fast honom. Såhär ett halvår senare hade jag nästan glömt händelsen när det damp ner ett brev i postlådan. En kallelse på att vittna mot stöld. Bäst att gå dit och vittna då, annars blir mitt straff vite på 4000 :- och en viss risk att polisen kommer och hämtar mig.....så stod det i kallelsen. Bara för att jag råkade ha lite civilkurage just den dagen. Helt okul, detta vill jag inte alls vara med om.....inte någon rättegång heller för den delen. Så. Tänk på mig lite extra imorgon.
lördag 2 maj 2015
Ensam
Idag känner jag mig ensam. Urlakad och tömd på energi. 40- årskrisar (i smyg) och tycker synd om mig. Är dock inte 40 än på länge men det vet väl inte krisen om? Har pausat en stund med bara skogen som sällskap. Och skogsfolket i träden. De ser lika ensamma ut som jag känner mig. Tycker livet har varit onödigt hårt mot mig. Men gud straffar bara dem han älskar sägs det. Eller? Var tvungen att skriva. Bara för att. För att få sätta ord på mina tankar. Imorgon är en annan dag ♡
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)