Vissa stunder...

... pallar man bara inte. Tar mig själv och min onda mage och lägger mig. Och funderar på om jag tagit sönder en spegel eller nått... kan jag ha gjort det för sisådär 6-7 år sedan...? Tror bestämt att jag gick under en stege nån gång iallafall... Inte för att vara skrockfull eller så...

Och min misär dådå?

Jo. Min onda mage och jag.
Vi börjar komma överens aningens bättre. Mina hormonpiller är utbytta, från fjortis-minipiller till klimakterie-piller... Vet inte riktigt vad detta vill säga (att man närmar sig medelåldern???) men jag slipper iallafall jobbiga tonårsfinnar. OCH jag äter dem ju inte för  klimakteriebesvär utan för misstänkt endometrios, så...  Minipillrena hjälpte mot mag-ondet men hade en mängd andra baksidor... Dessa piller har jag bara tagit i en vecka så jag vet inte vad jag tycker än... Är fullständigt livrädd för att få ont igen iallafall så jag pillar hellre i mig "lite" hormoner varje dag, bara jag slipper ha så ont som förra vintern. På frågan till doktorn om jag nånsin kommer att få veta om jag har endometrios så sa hon mest troligt inte. För enda sättet att ställa en diagnos är via op och det finns nog ingen doktor i detta land som frivilligt opererar mig så jag får nog förlika mig med detta nu och köra vidare på behandlingen som jag får (som är mot endometrios) för den tycks ju faktiskt funka. Och tänka att det finns dem som har det värre.

Till min vän

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting oväntat sker. Världen förändras för varje dag, ibland blir den aldrig detsamma mer... <3