Denna lilla katt som valde oss som adoptiv-familj för snart nio år sedan slutar aldrig förbrylla mig. I alla år har hon total-vägrat all annan kost än Wiskas ( om katten själv får välja?!) och torrfoder, ja, och så någon liten skinkbit och klick grädde då och då. Tills idag, när jag sitter här ikväll och kopplar av med en tallrik fil och flingor framför TV:n. Jo, då kommer hon och fullständigt diskar min tallrik med belåtenhet innan hon tassar iväg till sin favoritplats för att slappa så som bara en katt kan.
Ja, aldrig slutar man att undra över vad som rör sig i huvudet på vår lilla katt.
4 kommentarer:
Det var nog bara för att hon ville berätta att hon saknar mig...
Ja, du och fil är liksom...som nån sorts association för en katt??? F.ö är du ju favvotippad, lätt!
Oh jag adopterade grannens katt för många år sedan...Sigge hette han....man känner sig lite extra bra när en katt väljer familj..eller hur???
Haha! Ja, så är det ju. Fast vår katt är den lustigaste, hon gör precis som hon vill. En gång när barnen var små så flyttade hon till vår granne i ett halvår (tror hon tröttnade på pillriga småbarns-händer...), tills min ena dotter sa till honom att sluta stjäla våran katt, då flyttade hon hem igen (!?)
Skicka en kommentar