torsdag 31 januari 2013

Det går sådär...

... För de tyckte att jag tog på tok för mycket morfin... ska sluta med det snart. Fast det har gått så långt att jag är rädd för att ha ont. Det är inte särskilt hälsosamt... Att så fort man börjar få ont så tar man en morfintablett av rädsla för att det ska bli värre. Men idag har jag bara tagit en morfin extra, förutom underhållsdosen som jag står på. Och i förrgår som de skulle utvärdera mitt morfin-intag så kom min sjuka svärmor hit ett par våningar upp. Och sedan dog hon. Inte bra. Inte det minsta kul. Trots att det var väntat så gick det väldigt fort. Och jag kan inte finnas till för min man där hemma. Det suger. Jag kan villigt medge att jag tog ett par tabletter extra för att ens orka stå ut. Och för att inte sitta och få ont mitt i all annan sorg. Pissigt. Och jag är fortfarande inlagd. Jag som bara skulle få en spruta och sedan åka hem... De tror jag måste stanna över denna helgen också. Men vi får väl se imorgon.

tisdag 29 januari 2013

Permission

En halvtimme utanför avdelningens väggar. Har handlat lite gott i kiosken på bottenplan. Jag stannar här ytterligare ett tag, har gått från morfinsprutor till högre dos av morfintabletter. Och dubbel dos av minipiller. Och jag ska få prata med ett smärt-team. Nu händer det saker. De lyssnar på mig! Tack!


lördag 26 januari 2013

Inlagd.

Igen. Med morfinsprutor. Och hopp om att få svar snart. Jag måste vara en av de mest utredda personerna i Sverige som de inte hitta nått fel på. Frisk som en nötkärna, alla värden är bra. Men jag har så galet ont...


Och tårar lönar sig...

... ett snack med gyn idag, de förespråkar oxynorm, panodil och vetekudde. Efter några tårar och förklaringar om att jag har gjort allt det där och att jag inte klarar mig en sekund till så sa de iallafall att jag får komma in. MEN där finns bara en jourhavande  doktor. Ja. Men det är väl inte mitt problem?! Och, nej, jag överlever nog inte till måndag... Ps. Har jag nämnt att jag INTE är närmare hundra år?? Fast det spelar ingen roll, man kan vara en svartepetter-patient ändå. Råd till er alla: bli inte sjuk eller skadad en helg, det tillåter inte Sveriges välfärd...

fredag 25 januari 2013

Jag hade en tanke...

...att jag skulle trappa ut mina oxynorm (korttidsverkande vid behovs-morfin) och se om jag kanske bara klarar mig med oxycontin (långtidsverkande morfin som man tar 2 ggr/dygn). Så, i ett par dagar har jag varit väldigt restriktiv med oxynormen. Ja, det gick ju bra...tills idag. Herregud, vilken nära-döden-upplevelse! Jag hinner knappt komma innanför dörren och slappna av (för det är när jag slappnar av som det gör som mest ont) förrän jag måste lägga mig dubbelvikt i soffan av smärta. Aj vad ont man kan ha!!! Ovärdigt, onödigt, meningslöst. Tio oxynorm och en oxycontin såhär fem timmar senare gör att jag kan klara av smärtan, men den är långtifrån helt borta. Imorgon åker jag till akutgyn om det inte har gått över. För vem orkar sitta på deras pinnstolar i flera timmar en fredagskväll? Så imorgon. Måste bara orka först... Snälla ödet, bli lite mildare mot mig snart! För jag orkar inte så mycket mer... Amen.


onsdag 23 januari 2013

Säger bara en sak...

...moment 22 är jävligt... Inte kunde specialisten jag träffade idag göra så mycket heller. Mer än att klämma, känna, och utesluta att mitt onda är nerv-smärtor eller muskel-relaterat. Inte hade han fått svar på MR heller. Fast det hade jag inte förväntat mig. Stressa inte för min skull... Han skulle iallafall prata med gyn. Och han lyssnade på mig. Det är det inte alla doktorer som gör kan jag säga. Alltid något...

tisdag 22 januari 2013

Och varför är jag inte förvånad?!

Det avtalade läkarsamtalet idag ändrades till att jag fick jaga runt en timme efter avtalad tid och ifrågasätta varför de inte ringt?! Jodå, avtalad doktor hade gått på op och den läkaren som skulle ringa hennes samtal hade inte tyckt att det var lönt att ringa mig eftersom den första doktorn redan påbörjat en utredning... Meeeen!!! Tack så j-la mycket att ni tog er tid att meddela mig att ni inte ens tänkt ringa, för det enda jag gör är ju att sitta vid telefonen och vänta på att ni ska ringa! Eller INTE! Jag försöker faktiskt leva emellan mina läkarbesök och telefontider också! Fast att det går sådär... men skit i att se människan bakom personnumret, med era förbannade arroganta sätt!! Och skit i att jag dagligen lever med morfin och smärtor! Och telefontiden som jag väntat på i en månad blev ytterligare två veckor. Så jag säger bara: Stämplad Svarte- Petter patient! Fantastiskt. Färdig-gnällt  för idag. Punkt.

måndag 21 januari 2013

...

Your mother warned you there'd be days like these. Oh but she didn't tell you when the world has brought you down to your knees...

torsdag 17 januari 2013

MR

Idag var jag på magnetröntgen. Av tunntarmen. Inte något annat. Fast jag ringde till gyn för sisådär två veckor sedan och sa att på remissen står det bara tunntarm....men? Resten av mig som gör ont då? Fick svar att de röntgar allt vid MR. Ja. Fast så verkade det förstås inte idag...Förvisso var det ju in invärtes-medicinare som skickade remissen.Och han har väl förmodligen inte pratat med gyn kan jag ana... men vi får väl se vad de har kollat upp när jag får svar nån gång... The neverending story.

måndag 14 januari 2013

Ett, två...

tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio... idag är ingen bra dag. Tråkiga besked och massor av smärta. Så ont så jag inte ens kan säga om det är magen eller ryggen som gör ondast. Och ett tråkigt besked på något vi redan misstänkte men fick bekräftat idag. 2013 har inte börjat vidare bra...

Yes

Hell is all about repetition


söndag 13 januari 2013

Lördagen

Gick i det socialas tecken. Träff med fina J, kaffe, gott snack och en liten playdate våra tjejer emellan, även om det mest är mobilspel och så som gäller för deras del numera. Sedan träff med en gammal god vän som det var år sedan jag träffade trots att vi bara bor ett par gator ifrån varann. Kvällen blev aningens sen, det känns idag. Dags att stiga upp nu, en kaffe och en oxicodon, sedan ska man väl vara på banan igen.

torsdag 10 januari 2013

Inser

Att det är en falsk upplevelse att jag inte har så ont längre för så fort jag börjar trappa ner morfinet (för jag VILL trappa ut!) så gör det ONT igen :-( Är det ok med en djup SUCK än en gång?? Sju veckor med morfin, min vardag...

tisdag 8 januari 2013

Ondheten...

...har för tillfället gett mig en paus. Min onda mage, alltså. Den gör inte ont 24 timmar om dygnet, bara vid beröring(och liiite hela tiden, men uthärdligt). Det ger mig en chans att andas ut. Morfinet ligger för tillfället bara på tre om dagen (25 mg). Skillnad på för bara tre dagar sedan då det var ungefär tio om dagen(50-60 mg). Puh, låt det hålla i sig! Magnetröngten nästa vecka. Hoppas, hoppas att det visar ett svar på mitt onda!

fredag 4 januari 2013

Hade ett litet snack idag...

Med en tjej jag känner som har endometrios, diagnostiserad sedan några år tillbaka. Allt hon berättade stämde in på mig och mina symptom. Eller, ja jag har ju inte svimmat av smärta... än. Men utan morfinet hade jag garanterat gjort det. Ikväll har jag tagit 25 mg morfin och ändå ligger jag här i fosterställning och känner att morfinet inte alls håller det måttet som man kan förvänta sig... Löjligt, eller hur? Morfin. Uppemot 60 mg om dagen. Det skrämmer mig. Och jag har inte ens fått någon diagnos på min eländiga mage än. Vart ska det här sluta egentligen?! Känner mer av hur morfinet gör mig distraherad och mosig i tankarna, ger mig klåda och domningar i händerna och torr mun än smärtlindring någon längre stund. Urfånigt. Och sjukdomen som jag utreds för är vanligare än tex. bröstcancer och diabetes. (Skillnaden är förstås att denna sjukdom inte är dödlig, bara ond och aningens handikappande då den inte ger något vidare utrymme för ork och livskvalitet.) Ändå är detta det bästa jag kan erbjudas?! T.a.c.k...

torsdag 3 januari 2013

Doktor-samtal idag...

Idag har jag pratat med en doktor på gyn (troligtvis den enda som jag inte träffat än...), mitt hundrapack med morfinpiller börjar ta slut... Hon påpekade att det var väldigt mycket tabletter som går åt. Ja. Så är det ju men jag kontrade med att jag ska ta dem VID BEHOV, när jag har ont, vilket faktiskt är HELA TIDEN, det är inte direkt så att det är KUL att ta dem men de ger mig en liten möjlighet att leva ett någorlunda normalt liv åtminstone några timmar när jag är på jobbet (för sedan blir det error i soffan när jag kommer hem). Och jag kan ju inte gå sjukskriven sisådär tre månader tills vårdgarantin börjar gälla, eller hur??! Nä. Det tyckte hon ju förstås inte. Så hon skrev ut ett hundrapack till. Tack så mycket. Svartepetter-patienten fortsätter att besvära sjukvården. Undrar vem som betalar för rehab när jag behöver avvänjning? Region skåne med sin fåniga vårdgaranti kanske?!
Man ska vara tacksam för det lilla liksom. Så tack.

tisdag 1 januari 2013

Och vinnande tiden är...

...15.00. Då vaknade jag, tröttare än trött. Efter ett nyktert nyår hemma hos en god vän så gick jag och la mig kl. tre inatt. Halv sex gick jag upp och tog två morfinpiller för då hade smärtan hållt mig vaken sedan jag landade i sängen två och en halv timme tidigare. Så. Jag tog visst igen mina förlorade sömntimmar sådär lite under dagen. Det får nog snart bli en ändring på denna fula ovana att sova länge....Tur att mr T tog det lugnt med ölen igår för han gick så snällt upp med barnen och serverade dem frukost på en lite rimligare tid, typ 12 eller nått. Tack och lov att jag var förnuftig nog att skippa vinet och välja morfinet istället, annars hade jag nog dött av smärtor... Och nu undrar jag: är det ens rimligt att leva såhär?!