Så har jag gjort det...igen...

Ja, jag har lyckats pilla på någon inställning IGEN! Denna gången försvann alla mina kommentarer som jag fått på inläggen, och som vanligt har jag ingen aning om vad jag gjort och hur jag får det ogjort. Så nu vill jag be om ursäkt till alla er som någon gång kommenterat på min blogg, jag har inte tagit bort kommentarerna med flit och jag vet inte ens hur jag gjorde. Sorry!
 Man lär så länge man lever...

Födelsedag: Idag har jag fått kärlek!

Idag väckte mannen och barnen mig, dagen till ära, med kaffe på sängen. Sedan fick jag direktiv att gå ner och kolla i hallen, och där stod denna skönhet, en rosa cykel! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag någonsin mer skulle äga en rosa cykel igen, när jag för tio år sedan bytte min tvåfärgade, vit/cerise, 80-tals cykel till en gul mountain-bike. Men min man vet vad jag gillar, och vem vill inte äga en BEKVÄM kärringcykel?! Förmodligen alla som har cyklat mountain-bike i tio år...  Och, nej, en rosa cykel kan aldrig bli tantig, även om den kallas kärring-cykel, har tre växlar, bakbroms, cykelkorg och dynamo!
Dagen har varit riktigt mysig för övrigt, middag med min mamma och pappa och kvalitetstid med familjen.

Nu är det advent!

Nu har jag gjort min årliga advents-ljusstake. I år blev det två, i handstöpta ljus (tack, jobbarkompis C! ). Förra året var jag med och stöpte ljus själv (jättemysigt, snacka om att skapa jul-stämning!),  men i år hade jag inte tid. Jag bojkottar alla massproducerade plåt-lådor till advents-ljusstakar och föredrar att göra egna, olika för vart år och utan flugsvampar.
 Dessutom vill jag ge mig själv ett par blygsamma hurra, då det blev så att jag fyller år på första advent i år. Japp, jag fyller 25! (...som varje år de senaste åtta åren, men inte har jag någon åldersnojja för det...)

Finns det någon regel man borde känna till?

Alltså, angående julen, hur mycket julklappar man borde köpa, vem man borde träffa, hur mycket mat det är tillåtet att frossa i sig... För jag tycker att jul-ångesten blir mer påtaglig för varje år som går...
och på söndag är det 1:a advent...

Hur vi fördelar sysslor.

Japp, jag kan måla! Helst inte i finkläderna då, förstås. Och mannen min är bättre på att bygga än självaste byggare Bob. Vi delar på renoverings-sysslorna så, jag målar , mr. T bygger.

Enda gången jag tillåter mig själv att kladda och stöka till lite... Släppa taget för en stund, liksom...

Så var det katten.

Denna lilla katt som valde oss som adoptiv-familj för snart nio år sedan slutar aldrig förbrylla mig. I alla år har hon total-vägrat all annan kost än Wiskas ( om katten själv får välja?!) och torrfoder, ja, och så någon liten skinkbit och klick grädde då och då. Tills idag, när jag sitter här ikväll och kopplar av med en tallrik fil och flingor framför TV:n. Jo, då kommer hon och fullständigt diskar min tallrik med belåtenhet innan hon tassar iväg till sin favoritplats för att slappa så som bara en katt kan.
Ja, aldrig slutar man att undra över vad som rör sig i huvudet på vår lilla katt.

Ja, det får hon gärna tro...

Kommentar av min sex-åring angående overhead-apparaten som hon såg på TV: "En sån där har vi på skolan, en sån där Emo, du vet!"
Och som vanligt undrar hennes mamma vad hon får allt ifrån...

Vad menade hon???

Idag började jag jobbet vid 8.30, det gör jag två dagar i veckan. Jag tyckte det passade att jag då kunde följa med döttrarna in på skolgården och ta ett litet snack med deras lärarinna angående missförståndet om den osmakliga boken som dottern J hade lånat igår.
Pedagogisk som jag försöker vara tog jag med mig en bok om Hans och Greta som jag tänkte skolan kunde få, för helt uppenbart måste skolbiblioteket vara dåligt uppdaterat och fattigt på bättre litteratur (då det inte var första gången något av mina barn tagit med sig en mindre vettig bok hem).
Jag började artigt med att säga god morgon till lärarinnan och räckte fram boken (den lånade) med en liten kommentar om att min dotter hade råkat låna denna bok, ifall hon kanske inte visste att den fanns i deras utbud, och att jag gärna skänkte dem den klassiska sagan om Hans och Greta då det är en lite mer passande saga för lågstadie-elever (anser garanterat de flesta föräldrar).

Hon tittade lite frågande på mig, kommenterade att lilla J (notera: knappt 7 år) var mycket medveten om vilken bok hon hade lånat, att det var hennes val och att många barn som lånat denna boken har tyckt att den är lite kittlade att kolla i  (eller möjligtvis kanske skräckingivande?).
Eh??? Tja, menade jag, men det skulle möjligtvis inte kunna vara så att hon bara ville visa att hon minsann inte var feg inför sina klasskompisar, då jag som trots allt är hennes mamma vet att hon är skräckslagen inför bara tanken på blod och att det är vi föräldrar som nattetid får dras med hennes mardrömmar?
Lärarinnan tackade ödmjukt för boken och frågade hur J hade sovit inatt då.
Jodå, hon har sovit gott i sina föräldrars säng sa jag, något förbryllad, förundrad över vilket stort ansvar barnen tvingas till att ta (i många avseenden). Ska inte skolans personal även vara lite vägledande och rådgivande egentligen???
Uppmärksamt såg jag dessutom att bokförlaget hade benämnt denna  bok "Bonnier Utbildning" Och vad menade egentligen dom???

Hur tänkte dom egentligen?!

Idag kom lilla fröken J hem med en lånebok från skolans bibliotek. Med viss osäkerhet tog hon fram den ur väskan och visade sina föräldrar, vilket resulterade i att både jag och min man höll på att sätta middagen i halsen.
Denna bild prydde framsidan och samma bild återkom inuti boken, dessutom var själva handlingen väldigt, hrm, o-roande (läs: mindre underhållande).
Dottern J blev ångerfull och ledsen och kunde inte riktigt förklara hur hon egentligen hade tänkt, då hon har en vansinnig skräck för alla typer av otäckheter, i synnerhet blod.


Nå, vad ska man säga om framtidens skola när denna form av litteratur finns att låna i en lågstadieskolas bibliotek??
Hur har dom egentligen tänkt, skolfröken (som faktiskt kollar vilka typer av böcker barnen tar med sig hem), illustratören (som omöjligt kan tycka att en sån här bild platsar i barnboks-sammanhang) och dottern J (som mest troligt kommer att sova i sina föräldrars säng inatt efter någon hemsk mardröm)?

Japp, boken åkte oläst tillbaka ner i väskan, imorgon får fröken vara så snäll att förklara...hm...på vilket sätt detta anses lärobildande!?

Svärburk efterlyses!

Jag behöver en svärburk!!! Så förbannat arg är jag! Och de som känner mig vet hur ofta jag är arg, ca. en gång om året...iallafall så arg att jag nästan får Tourettes syndrom.

Igår morse var jag med dottern A i stora staden för det obligatoriska halvårs-besöket på ögonmottagningen ( då hon har glasögon och är under 8 år)

I stora staden finns ett hypermodernt, skräckinjagande parkeringshus i anslutning till lasarettet, toppen för de som gillar trånga parkeringar...jag å andra sidan har parkeringsfobi (undras om det är en godkänd fobi???) och går mer än gärna två kvarter om det är det som behövs för att hitta en lätt parkering. Men igår tänkte jag att nu så var det dags att ta tjuren vid hornen och motgå min fobi, jag skulle parkera där det faktiskt är meningen att man ska stå.
Lätt som en dans rattade jag mig in, upp och ner, hit och dit, till en bra parkering utan bilar omkring och nära utfarten (viktigt, så man inte kör vilse, för det hade jag garanterat kunna göra). Väldigt nöjd med insatsen begav jag och dottern oss till mottagningen, en timme senare var vi klara, hämtade bilen i det då fullparkerade p-huset och rattade hemöver igen.
Så släpptes dottern av vid skolan och påväg mot bilen igen såg jag att det skuggade sig lite märkligt i lacken på förarsidan. Vad i h-vete??? Jodå, en lååång fin buckla med tillhörande vita färgrester (vår bil är grön) och repor! halva framdörren, hela bakdörren och så en liten bit in på bakskärmen...
Amatörer! Borde verkligen bannlysas i parkerings-sammanhang!
Så med vår fina nybils-garanti (bilen är från -08) blir självrisken ynka, hrm, 5000 kronor!

Sumpråtta och god jul till familjen E!
Och nästa gång går jag gladeligen två kvarter!

So different, yet so the same...

Ja, så är det, trots samma föräldrar, samma födelsedag, samma förutsättningar och samma ålder, så olika man kan vara!

Tvillingsyrran A är litterärt och konstnärligt lagd, tvillingsyrran J klarar ALLT (i stort sett) vad akrobatiska konster innebär, och springer fort gör hon också, man har inte en chans att hänga på när hon sätter in en högre växel...

OM hon kanske ändå finns...

Ja, vad gör man när man tappar bort en tappad tand? Jo, då skriver man ett brev till tandfen, för även om man inte vet om man ska tro på tandfen så vore det ju synd att gå miste om en guld-tia... Magi och fantasi hos dottern A, snart 7 år.

Tablettaskar och kärlek...

Jag har fått den sötaste presenten! En sån sak som gör mig varm i hjärtat liksom. Som om inte budskapet på framsidan var nog så stod det på insidan *vad hade jag gjort utan dig!* Lyckliga jag med en så fin vän! Tack!

Små tjejer, små bekymmer...

Jag satt och bläddrade bland mina digitala bilder och snubblade över denna bilden, kunde inte låta bli att blogga lite om den!
Den är så söt (kanske på ett oroväckande sätt), min ena sex-åring ritade den finaste kärleksförklaringen till en klass-kamrat.
Tja, kanske det är som dom säger, små barn, små bekymmer... får se vad framtiden bjuder på...

Tjoho!

Tänk vad mycket glädje man kan känna när man lyckas lura datorn någon gång!!!...Eller, ja, det var mannen T som är hjärnan bakom verket (tack <3 ) , och ÄNTLIGEN kan jag kommentera mina inlägg igen... förmodligen bara ett tag, tills jag klåfingrar på någon annan knapp jag inte förstår mig på...för klåfingrig, det är jag...

Fredag=...

Idag e de alltså fredag.. Eh, fast nu e vi tre minuter över tolv, det betyder iofs lördag... Men jag har inte sovit än, så för mig är det fortfarande fredag... Idag har vi haft en kombinerad mannen i huset/ frun i huset-födelsedag (efter 30), det är så att min man och jag fyller år samma månad, då tycker vi att det är ett smart drag att slå ihop födelsedagarna (för vem vill egentligen bli äldre än 25????)
Ja, well, en kul kväll har vi haft iallafall, tack alla berörda. :-D

Virrigt...

Japp, jag har fortfarande liiite problem med min förståelse för datorer, men jag jobbar på att klura ut en lösning... Tips mottages tacksamt...
Har som sagt problem med flikar, jag har garanterat klåfingrat på någon inställning som jag inte riktigt förstått mig på och nu öppnas det hela tiden nya flikar när jag vill kommentera mina inlägg... Än en gång, jag VILL kommentera, kan inte av någon anledning...
Jag återkommer!
Ps; Kul att se dig här, Malin, jag är numera en följare av din blogg också.

Bloop...eh... blogg...

Ja, att göra saker utan att veta hur det blev gjort och vad som hände är säkert inget ovanligt i datorns värld. Klåfingriga jag har lyckats (hrm.. misslyckats...) så till er som lämnar kommentarer på mina inlägg vill jag bara säga; jag VILL svara, men av någon outgrundlig anledning kan jag inte så tills jag fått expert-hjälp av något slag så får jag nöja mig med att bara läsa kommentarerna... Så fortsätt gärna kommentera! Jag tänker iallafall fortsätta göra inlägg ändå.

Happy Halloween!

Inte för att jag tror att mina små häxor skrämmer någon direkt, men försöka duger.

Walk in closet

För de som inte vet har vi precis byggt till vårt hus med ca. 6 meter, ett garage på bottenplan och två rum på ovanvåningen. Här, på "utsidan" av fönstret finns numera en helt fantastisk walk-in-closet i miniformat som vi passade på att bygga när vi ändå var i farten.

Idag har vi äntligen varit och inhandlat hyllor och diverse upphängnings-anordningar som behövs för att det ska bli bra, och bra, det blev det! Massor av förvarings-utrymme. Nu ska vi bara städa ur och fixa iordning, sen är det klart!