...att jag skulle trappa ut mina oxynorm (korttidsverkande vid behovs-morfin) och se om jag kanske bara klarar mig med oxycontin (långtidsverkande morfin som man tar 2 ggr/dygn). Så, i ett par dagar har jag varit väldigt restriktiv med oxynormen. Ja, det gick ju bra...tills idag. Herregud, vilken nära-döden-upplevelse! Jag hinner knappt komma innanför dörren och slappna av (för det är när jag slappnar av som det gör som mest ont) förrän jag måste lägga mig dubbelvikt i soffan av smärta. Aj vad ont man kan ha!!! Ovärdigt, onödigt, meningslöst. Tio oxynorm och en oxycontin såhär fem timmar senare gör att jag kan klara av smärtan, men den är långtifrån helt borta. Imorgon åker jag till akutgyn om det inte har gått över. För vem orkar sitta på deras pinnstolar i flera timmar en fredagskväll? Så imorgon. Måste bara orka först... Snälla ödet, bli lite mildare mot mig snart! För jag orkar inte så mycket mer... Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar