Med en tjej jag känner som har endometrios, diagnostiserad sedan några år tillbaka. Allt hon berättade stämde in på mig och mina symptom. Eller, ja jag har ju inte svimmat av smärta... än. Men utan morfinet hade jag garanterat gjort det. Ikväll har jag tagit 25 mg morfin och ändå ligger jag här i fosterställning och känner att morfinet inte alls håller det måttet som man kan förvänta sig... Löjligt, eller hur? Morfin. Uppemot 60 mg om dagen. Det skrämmer mig. Och jag har inte ens fått någon diagnos på min eländiga mage än. Vart ska det här sluta egentligen?! Känner mer av hur morfinet gör mig distraherad och mosig i tankarna, ger mig klåda och domningar i händerna och torr mun än smärtlindring någon längre stund. Urfånigt. Och sjukdomen som jag utreds för är vanligare än tex. bröstcancer och diabetes. (Skillnaden är förstås att denna sjukdom inte är dödlig, bara ond och aningens handikappande då den inte ger något vidare utrymme för ork och livskvalitet.) Ändå är detta det bästa jag kan erbjudas?! T.a.c.k...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar