Det som kvarstår är att den nya medicinen ska få rätt effekt på mig. Det kan jag lika gärna fixa hemma, för det kan ta upp till två veckor. Nu är jag trött på sjuka huset, har ju iallafall varit här i en vecka. Totalt missbedömt från min sida, jag som max skulle stanna över natten... Men det är skönt att jag kommit nånvart. Sjukvården har koll på mig och de tänker inte släppa mig än. Det onda beror mest troligt på mina sammanväxningar och de säger att en kronisk grundsmärta kan bli värre när det är mycket runtomkring. Ja. Ett missfall är ju egentligen ingen bagatell och tillsammans med allt annat som hänt det senaste året så kanske ett bakslag inte är så konstigt. För visst är det lättare att säga att man har ont i kroppen när det är själen som är skadad?? Och min grundsmärta får jag försöka lära mig att leva med. Och går inte det så finns mina doktorer kvar och då får jag komma tillbaka till dem. Så tack ändå för att det inte var en kronisk sjukdom eller något större fel. Nu ska jag försöka kämpa för att min smärta åtminstone håller sig i chack så som den gjorde innan missfallet. För då kunde jag iallafall hantera det. Ska använda min vetevärmare därhemma sålänge. Istället för värmekuddarna här. Det lindrar också smärtan på ett bra sätt. Så skönt att få komma hem. Ikväll blir det fredagsmys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar