Känslor

Idag hade vi verksamhetsdag på jobbet. Mycket trevligt och givande. Då jag jobbar med människor (och även dödsfall) så var en av punkterna diskussion om palliativ vård. Sånt brukar inte söka mig. Men idag fullständigt bubblade känslorna över, och inte blev det bättre av att prästen som skulle diskutera med oss var samma präst som begravde min svärmor för två veckor sedan. Jag fick gå ifrån och ta en promenad och hoppa över den delen av programmet helt. Orutinerat. Men så är jag ju faktiskt bara en människa också. Och jag är omgiven av fina arbetskolleger som förstår utan någon förklaring. Bra så.