...det är inte meningen men detta onda tar över mitt liv! Igår råkade jag misskalkylera när smärtan satte in så sex värktabletter senare i olika färg och form (däribland två oxynorm) kände jag mig helt snurrig och illamående... Det var liksom inte meningen att överdosera men är man desperat så är man... Jag HATAR egentligen att ta tabletter, svårt att tro...eller hur? Men jag är d.e.s.p.e.r.a.t. Påväg att förlora förståndet. (Men jag försöker leva mellan mina deprimerade inlägg också....) Det får nog bli ett samtal till doktorn imorgon... (med risk att tjata ut mitt ömkliga tillstånd men jag tvingar ingen att läsa mina inlägg, vill bara skriva av mig lite. Och, ja, jag skriver en bok också...men det räcker inte hela vägen i mina försök till att vara min egna terapeut...därför gnäller jag lite här också.) Känner mig så ensam :'(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar