Nu är det höst

Regnet smattrar på takfönstrena.  Jag och tjejerna har sett film och ätit godis ikväll. Jag somnade som vanligt på soffan och nu ligger jag här och vill inte riktigt somna om än. Lite ensamt. Mannen är 100 mil bort. Funderar på livets tvärkast och undrar hur många gånger de senaste åren som jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Det är många. Men nu känns det som om jag står på stadig mark igen för första gången på länge. En behaglig känsla. Så skönt och energigivande det har varit med en omstart, precis vad som behövdes.