Mannen åkte till jobbet i morse. Nu ses vi inte förrän i slutet på månaden. Och jag är ensam. Gräsänka. Drar hela lasset själv med trotsiga förpubertala tjejer, läxläsning, matfixande. Och allt annat som hör vardagen till. Och imorgon har vi övernattning med jobbet. Tja, varför inte? Jag är ändå så sönderstressad så det spelar ingen större roll... Fast det ska förstås bli kul också. Men stressigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar