Idag känner jag mig ensam. Urlakad och tömd på energi. 40- årskrisar (i smyg) och tycker synd om mig. Är dock inte 40 än på länge men det vet väl inte krisen om? Har pausat en stund med bara skogen som sällskap. Och skogsfolket i träden. De ser lika ensamma ut som jag känner mig. Tycker livet har varit onödigt hårt mot mig. Men gud straffar bara dem han älskar sägs det. Eller? Var tvungen att skriva. Bara för att. För att få sätta ord på mina tankar. Imorgon är en annan dag ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar