I`m alive!

Ja, jag vet att jag har varit sämst på att blogga den sista tiden, så nu gör jag ett tappert försök att skriva någonting vettigt.
Uppdatering: Har haft en alldeles förträfflig vår, med alllergi, förkylning från h-vetet, lunginflammation till mannen T med sjukhusinläggning, you name it... men nu hade jag inte tänkt att gnälla för mycket för det pallar jag inte. Nu är jag iallafall tillbaks i bloggarnas fantastiska värld (tjoho!) och även om jag verkligen inte bloggar för ofta så är väl lite bloggande bättre än inget alls, visst? Jag har faktiskt inte ens varit på facebook de senaste veckorna (undras om det är straffbart?!) och tror att jag har tappat all koll på livet utanför residenset där jag bor och stället där jag jobbar. Men det är ju fantastiskt att uppleva sin omgivning irl också iofs...hehe.

Fast jag har faktiskt varit ute lite i svängarna också, tog en heldag i Köpenhamn och på Christiania (a`la studiebesök) i lördags. Väldigt annorlunda, sorgligt och synd om folket som bor där måste jag bara säga. Speciellt barnen som utgjorde ungefär en tredjedel av invånarna i detta lilla laglösa kollektiv, de har ju inte ens fått ett val från början, infödda till denna sneda syn på hur livet funkar och med en filosofi att narkotika är ok bara det inte är "tyngre droger". Ja, marginalen är ju hårfin, same same but different, liksom. Men på "Pusherstreet", där all droghandel utfördes, stod invånarna i klungor runt marknads-stånden som sålde hasch istället för smågodis och bigaråer som om det var det mest naturliga i hela världen. Mycket sorgligt, men även lärorikt och nu känns en förkylning inte så hårt när man har sett och vet att det finns dem som lever i en mycket jobbigare värld än så. Tacksam över min tillvaro tänker jag nu vårda familjen, mitt liv och min välfärd. Så tänkte jag att det kanske vore trevligt att börja blogga lite mer igen, men jag har inte riktigt bestämt mig än ifall min tid räcker till, vi får väl se.