Ja, okej då!

Här kommer erkännandet om min städmani efter önskan av min vännina.
Ni vet, jag kan lära er allt om städning, för det är något jag gör hela tiden, så fort jag
får en liten minut över. Det är inget sunt beteende alla gånger... tror jag... men oftast
gör det mig lite lugnare, typ...Japp, som igår tex. Då drog jag runt på alla möbler på hela
bottenvåningen, en del åkte till och med ut på altanen (!?ja, det måste vara heeelt normalt...) städade och gnodde överallt, allt under tiden som barnen var på kalas, alltså, jag hade liksom 2,5 timmar över, det är inte så vanligt att jag har det och jag blev liksom alldeles rastlös av bara tanken på att koppla av... men en kopp kaffe hann jag med, det räckte liksom.

Och idag skulle tjejerna bara ta lite socker till sina rabarberbitar vilket slutade med att golvet också fick sig en liten sockerpudring, så jag har faktiskt dammsugit idag med ( jo, visst städade barnen upp efter sig, så bra som sju-åringar kan, men ändå...).

Och säkert beror lite av min städmani på att vi alltid renoverar. Byggröran skräpar ju ner, och då måste man städa mera... eller hur?! Har ni någon gång utsatts för byggdamm, ja, för då vet ni säkert vad jag menar.

Just nu håller vi på att bygga en superfin mur på framsidan. Det betyder att jag inte har putsat mina fönster utvändigt än. Men det ska jag göra, på onsdag, för då är nog muren klar. Så jag slipper se all smuts på utsidan av fönstrena nu när den fina solen skiner in i huset hela tiden och avslöjar allt smuts på rutorna. Inget illa om solen, alltså, men den avslöjar mina randiga fönster.

Och nu när vi ändå tar upp ämnet så måste jag bara berätta om den gången det kom en dammsugar-försäljare till oss. Han kom med löfte om att städa en matta till mig." Ja, gör du det " tänkte jag, utan minsta tanke på att köpa hans klumpiga, fula, snor-dyra 30000 kronors-dammsugare a`la USA- modell. Så efter att han hade dammsugit min matta, mitt tak och mina gardiner (med kommentaren att det ju faktiskt var rätt rent här) i typ två timmar så meddelade jag honom lite snällt att hans dammsugare var aningen för dyr och att vi inte var direkt intresserade... Han blev skitsur och packade snabbt ihop sina 300 delar till denna fantastiska (?!) dammsugare under tystnad och drog iväg illa kvickt utan att säga ett ord. Och jag blev tacksam över min rena matta och tyckte att han faktiskt fick skylla sig själv, att försöka lura på mig en dammsugare för 30000 kronor? Skamligt.
Ja, så är det, jag gillar att ha det städat och fint omkring mig! Men en vanlig dammsugare duger bra för mig.