Hade gärna stannat i soffan i en vecka till...

Helgen har varit absolut lugn. Bara jag, mina barn, lite böcker, TV och absolut lugn. Jag känner mig ganska utvilad men hade nog behövt en vecka eller två till på soffan för att känna mig avslappnad tillräckligt.  Har en axel/nacke som håller på att ta kål på mig,  det känns som om armen håller på att ramla av. Stress? Ångest? Utarbetad? Jag vet inte. Jag vet bara att jag känner mig så ensam och stressad när mannen är 100 mil bort. Allt hänger på mig, alla beslut och alla måsten. Inte för att jag inte klarar det men känslan av ensamhet är stark. Ibland är det skönt att vara ensam men ibland är det bara...ja....ensamt.  En vanesak men nu när vintern knackar på dörren  så känns det mer påtagligt, han är saknad. Tiden känns mest som en transportsträcka tills nästa gång han kommer hem.  Men jag vänjer mig nog snart. Och jag är ändå inget vidare social just nu. Hösten/vintern är verkligen inte min tid. Behövde bara skriva av mig lite. Imorgon börjar en ny vecka. Nya utmaningar. Ny energi.