Snart har första veckan som gräsänka gått. Två återstår. Mannen T och jag har inte varit ifrån varann mer än max en vecka åt gången förr... på 22 år. Det kanske var på tiden? Så är han också hemma 24 veckor på ett år, utan att ens behöva ta semester. Inte alls så illa om man jämför med mina fem futtiga semesterveckor... Jag tänkte att detta går bra. Ja, det gör det också, men man far ju runt som en skottspole för att hinna allt; jobba, tvätta, städa, diska, baka, handla, betala räkningar, laga mat, ha husvisning, skicka kidsen på utflykt, gå på kidsens konsert med skolan, åka med kidsen på utflykt. Pjuh. Ja. Det var denna veckan i en mening. Tack gode gud (eller nån) för att jag bara jobbat tre dagar... Och skönt att man inte är ensamstående jämt.
3 kommentarer:
Hurra för dig! Ja, det är lång tid att vara ensam med allt. Kram!
Tack :-) Man är ju inte van att ha det såhär precis... men det blir nog bra :-)
Och att sälja huset nu känns liksom rätt i tiden... Bara jag slipper flytta själv när vi kommer dit... ;-)
Skicka en kommentar