Mina kids har bytt skola. De började sina skolår i den kommunala skolan som jag själv gick i för ungefär hundra år sedan när jag flyttade till min lilla håla. Ingenting (nästan) hade förändrats, matsalen såg likadan ut, gympasalen likaså.Toaletterna var detsamma och diskussionerna om "mögel" och ombyggnation var liknande som på 80-talet... I min värld, i mitt huvud, var skolan bra när jag gick där. Men. Fröken mina barn fick fanns på skolan redan på min tid. Hennes lärometoder hängde liksom inte riktigt "med" i utvecklingen så att säga... Och hon var inte riktigt vad vi hade hoppats på..Så när en privat aktör bestämde sig för att öppna i närheten så hängde vi på. Lagom till fjärde klass bytte tjejerna skola. Sju barn från den gamla klassen bytte (en bytte tillbaka igen så de blev sex stycken till slut). Ett beslut som ingen av oss har ångrat. De går i en bra klass med engagerade lärare, bra klasskamrater och en fin skolmiljö. Deras utveckling tar enorma steg hela tiden, självförtroendet likaså. Jag lägger ingen värdering i den privata sektorn, att vård och skola inte ska privatiseras. Det enda jag kan konstatera är att lite konkurens till det kommunala inte alltid är helt fel. Och mina barn får gå på denna skolan tills de går ut grundskolan, vilket är perfekt då jag tycker att det enda alternativ som finns,dvs. kommunens högstadie är stort, stökigt och nära på 500 elever i jämförelse med maxantalet elever på 150 stycken där de går nu. Mer lagom för mina barn iallafall. Och varenda föräldramöte och utvecklingssamtal som vi går på bekräftar bara att vi tagit rätt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar