Här, under grävmaskinen, låg huset som en gång i tiden utgjorde mitt liv en hel sommar (eller var det två?), min första kärlek, musik, skratt, gråt och tårar. Hemligheter och mystik. Kefir, huset där jag tillbringade min fjortis-tid. Nu finns det bara en hög med tegelstenar kvar. En epok går i graven. Men det gjorde den förstås för länge sedan, det har inte varit någon ungdomsgård där på länge. Men huset har alltid funnits där, och skänkt mig ett leende när jag passerat.
Nu är det borta.
4 kommentarer:
OH MY GOD! Ja där har jag också hängt lite. Inte jättemycket, men dock. Jag tror jag tillbringade mer tid på en bänk på "Golfan".
:) Hängde också på golfan en del, skiftade mellan kefir och golfan vill jag minnas :)
Åh... Har också spenderat en hel del tid på Kefir. Var det ungefär en evighet sen?! ;)
Japp, så länge sen var det nog ;)
Skicka en kommentar