Lite om, men och varför...

...Ja, lite om varför iallafall, varför jag tappat min lust för en stund och varför jag krypit in i min murmel-håla... Jo, därför, att för många år sedan, när mina barn föddes med akut kejsarsnitt så gick det lite galet till, och efter det så har jag ont i min mage, smärtor som antagligen beror på sammanväxningar och som  ibland är svåra att hantera. Och just nu är en sån period, när ingen expertis vet vad de ska göra, när det provas allt från TENS och akupunktur till dexofen och diclofenac. När sjukvården tycker att det är ok att lägga in mig för några dagar med morfinsprutor när det gör som mest ont (och jag VILL INTE) Och, ja, det tar på krafterna. Det känns lite hopplöst emellanåt, och när man levt med detta i många år så blir man lätt lite uppgiven ibland. Jag vill inte leva mitt liv med handen i en medicinburk, jag vägrar acceptera. Ja, det kan kanske tyckas fånigt, inte någon världskris direkt, men jag är faktiskt bara 33, inte 73 och vill inte äta smärtstillande tabletter för resten av mitt liv... Och jag vet att det finns de som har det värre, men det hjälper inte mig. Och tillsammans med alla andra spöken som jag har i min garderob så kan min onda mage bli lite väl övermäktig ibland...