...

〽

Mina mirakel

Varje år, dagen innan er födelsedag, sitter jag och tänker med ångest på er födelse. Natten då ni föddes. Den värsta, bästa, mest omvälvande dagen i mitt liv. Ingenting blev som det var tänkt. Både era och mitt liv var i fara. Allt blev så fel. Men ni blev så perfekta!  Allt jag någonsin önskat mig. Kärleken var direkt och så stor att jag trodde att jag skulle spricka.  Är fortfarande. Oron för hur det skulle gå för er var enorm. I flera veckor. Och titta på er idag. Fullkomligt underbara, kloka små individer. Imorgon fyller ni 12 år. Älskar er till månen och tillbaka! Tacksamheten över att få ha er i mitt liv är obeskrivlig ♡ / er mamma

Biljett, check! ✅

Efter nyår blir det minisemester i Trondheim. Torsdag-söndag, mannens jobb ska ha firmafest på lördagen. Man kan ju inte direkt ta en taxi dit så det var bara till att boka flygbiljett. Jag kan förstås vara värd lite semester efter detta året som varit... Pjuh!

Önskelista: Energi

Nummer ett på min önskelista. Ork och energi. Och tålamod och positiva känslor. Det önskar jag mig. Snart 2015, vi fortsätter kampen... förändringarnas tid är inte helt förbi än.

Nätet är fullt av överraskningar

Råkade snubbla över denna. Kan inget annat än att bara hålla med....

Någorlunda harmoni

Vi börjar få pusslet att falla på plats någorlunda här hemma under tiden som mannen är iväg och jobbar. Men vi har verkligen dragit ner på många "onödiga" måsten och vi tar dagen lite som den kommer. Visst, varje dag är jobb, skola, handla, laga mat, läsa läxor. Helgerna ligger för det mesta blanka ända tills dagen innan. För att orka gör vi såhär. Annars hade jag känt mig überstressad över att ha en massa saker som hänger över mig. Ensam förälder som man är just nu. Det är stor skillnad på att vara ensam, ibland känner jag mig ensammast i hela världen när jag måste ta alla beslut själv, göra allt själv. Och ofta känner jag att mitt dygn har alldeles för få timmar när jag kraschar i sängen på kvällen. Men vi får ihop pusslet. Bara det gör att jag känner mig stolt över mig själv.

Ego

Hittade värsta egotröjan. Är helt övertygad om att mina föräldrar hade hållit med fullt ut om jag kom med en sån här en dag.

Jag och mitt jobb

Träffade en före detta vikarie på jobbet  idag under sorgliga, annorlunda förhållanden. En vikarie som vi hade för x antal år sedan (sådär 7 - 8 år sedan...) "Jaha", diskuterade vi, "så du blev sjuksköterska?  Ja, en annan är ju kvar här" (20 år som undersköterska nästa år... det tål att funderas på). "Ja", svarade hon, "men då har du ju antagligen hittat rätt?! Rätt person på rätt ställe liksom?" Sen sa hon till sin nära kära (min vårdtagare) "Här kommer du att ha det bra, det är så skönt att veta att du är i så goda händer". Ja. Mer än så behövs inte för att förstå att det jag gör (det vi alla gör, vi undersköterskor som utför under i vardagen) varje dag, vecka ut och vecka in, gör skillnad. Har förstås aldrig tvivlat på vad jag gör och hur jag ska göra det för att det ska kännas rätt. Men ibland kan andras åsikter kännas som en tacksam bekräftelse på att man faktiskt kan sitt jobb.

Words...

Hade gärna stannat i soffan i en vecka till...

Helgen har varit absolut lugn. Bara jag, mina barn, lite böcker, TV och absolut lugn. Jag känner mig ganska utvilad men hade nog behövt en vecka eller två till på soffan för att känna mig avslappnad tillräckligt.  Har en axel/nacke som håller på att ta kål på mig,  det känns som om armen håller på att ramla av. Stress? Ångest? Utarbetad? Jag vet inte. Jag vet bara att jag känner mig så ensam och stressad när mannen är 100 mil bort. Allt hänger på mig, alla beslut och alla måsten. Inte för att jag inte klarar det men känslan av ensamhet är stark. Ibland är det skönt att vara ensam men ibland är det bara...ja....ensamt.  En vanesak men nu när vintern knackar på dörren  så känns det mer påtagligt, han är saknad. Tiden känns mest som en transportsträcka tills nästa gång han kommer hem.  Men jag vänjer mig nog snart. Och jag är ändå inget vidare social just nu. Hösten/vintern är verkligen inte min tid. Behövde bara skriva av mig lite. Imorgon börjar en ny vecka. Nya utmaningar. Ny energi.

Glömde nog....

Kom på att jag nog glömde min pilla i morse. Hormonpillan. Den som gör att jag slipper det onda i min mage. ....och ikväll har jag lite ont, eller är det bara inbillning? Får iallafall inte slarva med den igen...

Plugga, plugga.....

Ni vet, de där dagarna när man bara måste plugga, precis hela dan? Lider med mina tjejer, men hela söndagen har gått åt till att plugga matte och vasatiden....Prov för dem nästa vecka. Pjuh!

Thank you

My tea's gone cold, I'm wondering why I got out of bed at all
the morning rain clouds up my window and I can't see at all
And even if I could it'd all be grey, but your picture on my wall
it reminds me that it's not so bad
it's not so bad

I drank too much last night, got bills to pay
my head just feels in pain
I missed the bus and there'll be hell today
I'm late for work again
and even if I'm there, they'll all imply that I might not last the
day
and then you call me and it's not so bad
it's not so bad and

I want to thank you for giving me the best day of my life
Oh just to be with you is having the best day of my life

Push the door, I'm home at last and I'm soaking through and
through
then you handed me a towel and all I see is you
and even if my house falls down now, I wouldn't have a clue
because you're near me and

I want to thank you for giving me the best day of my life
Oh just to be with you is having the best day of my life.

Funderar...

.... På detta året. Husförsäljningen, flytten, vår nya bostad. Nu ångrar jag inget. Vintern är påväg, jag vet hur mycket jobb det innebar i huset. Pellets, sotning, snöskottning. Hela denna dagen har det regnat. Det är inte direkt kallt, men i det gamla stenhuset kröp kylan in direkt ändå. Där vi bor nu är det bara mysigt, varmt och skönt. Över 25° trots att vi inte har värmen på. Vi bor i tredje lägenheten av fyra. Mitt i byggnaden med två innerväggar som gränsar till grannarna, inga större kalla ytterväggar. Kikar på hemnet lite då och då och inser att vi hade en enorm tur som sålde huset så fort. Många hus ligger kvar i månader utan att bli sålda, marknaden känns lite vinglig just nu, som den gör nästan alltid i en liten småstad, eller närmare by. Huset har ingen flyttat in i än. Där har renoverats för fullt. Undrar vad de gör där inne? Verkar som om det står still just nu. Undras om de redan tröttnat? Jag är bara så glad att jag slipper, så mycket jobb det är, mer än vad man kan föreställa sig. Jag ska aldrig mer bo i ett gammalt hus.

Matematik....

”Om jag har 10 iskuber och du har 11 äpplen, hur många pannkakor får plats på taket? Svar: Lila, eftersom rymdvarelser inte har hatt på sig.”

Denna helgen har gått åt till att hjälpa småfolket med matte. Enkelt när jag själv ser det ungefär såhär..... Blablabla liksom. Mr T, du är saknad!

Vänder trenden

Och skiter i att stressa idag. Klockan är efter 12 och jag har inte ens hoppat ur pyjamasen än. Ligger i soffan, dricker kaffe och kollar på Idol.  Jag kan visst ta det lugnt. Om det är lördag och om jag vill. Och idag vill jag det.

Uppdatering: avslutar dagen med ett glas rött och "Så mycket bättre" på tv:n, tillsammans med mina änglar, utan mannen i mitt liv.

Stress, stress

Efter att fullkomligt ha stressat ihjäl mig både hemma och på jobbet de senaste två veckorna så blir det nog en tripp till bolaget idag, förtjänar ett par glas vin tror jag. Och kanske det till och med blir en film tillsammans med småfolket.  Först ska jag laga middag till oss, + två kompisar, sedan blir det till att skjutsa dem på fredagsaktiviteter innan vi kan hålla helg. Så. Skål och TGIF!

Svårt att hänga med.....

Alltså. Mitt liv går som ett höghastighets-tåg.  Jag hinner inte riktigt med....Jobba, sova, handla, laga mat, äta, osv, osv...Hela tiden fixa och trixa. Och varje dag går på tok för fort.... Jag hinner  inte riktigt med.  Idag skulle vi bara handla lite höst - skor. Och, vips, helt plötsligt var klockan 20.00. Då var denna dagen slut ja. Vaknade ju precis. Och varje kväll tok-kraschar  jag i soffan... Snacka om att livet känns kort just nu.....det går ju alldeles för fort! Mannen är fortfarande bortrest. Han får reda på imorgon ifall han ska komma hem snart eller stanna borta längre. Sålänge lever jag mitt asociala liv här hemma... Tur jag har mina fina barn, de ser iallafall till att jag har ett rikt liv ♡

Opedagogisk

Och orkeslös. Mannen har åkt igen. Vet inte om han kommer hem i oktober....kanske i slutet av månaden. Han har blivit erbjuden fast jobb på firman (istället för via bemanning som det är nu). Ett riktigt bra erbjudande. Nästan så det inte går att tacka nej... Så nu får vi vänja oss. Han är 100 mil bort, flera veckor i sträck som jag är ensam. Om allt, alla beslut,  alla måsten, om allt som ska göras. Bara att handla, diska, tvätta, städa, hjälpa med läxor, laga mat, det tar evigheters tid att göra allt själv. Varje dag. Sa jag att jag jobbar alla veckans vardagar också? Inte så mycket utrymme över till bara mig. Inte för att jag behöver så mycket ensamtid men just nu känns det nästan som om jag tappat bort mig själv lite.... Och barnen är så trotsiga första veckan när han åkt. Svårt att vara pedagogisk då, jag blir bara så trött och orkeslös. Och frustrerad och tjatig. De är inte ens tonåringar än, hur ska detta sluta? Jaja, den som lever får se. Nu har jag gnällt av mig lite.

Ojoj

Plötsligt händer det. Mannen och jag tog tåget till stora staden. Åt och drack gott hela eftermiddagen,  sedan hem till hålan och puben (Harrys faktiskt, fina grejjer) och fortsatte vår kvalitetstid där en stund. Kan inte minnas när det hände senast. Det var nog på tiden. I övermorgon försvinner mannen till grannlandet igen. Träffade en vän på puben som undrade om han blivit utsläppt nu. Permis svarade han.... 😉

Bra så

Tavlan är upphängd. Och profilen redigerad så min enda följare (;)) kan se en uppdaterad jag. Och en uppdaterad bild på mitt ny-uppbyggda hem. ♡

Symbol

Här är den. Tavlan som symboliserar en lååång färd....Flera år lång. Mycket kämpande. Och ljuset i tunneln (eller, alle'n i detta fallet). Vägen leder mot gatan till huset vi bodde i. Denna tavlan får bli den slutgiltiga punkten i det kapitlet. Så. Punkt. Dags att vända blad och skriva ett nytt kapitel nu.

Mina bostäder

På dessa ställen har jag bott. Förutom mitt nuvarande föräldrahem och ett par lägenheter de första åren efter jag flyttat hemmifrån, även de ligger i Klippan. Annars är detta de övriga husen som jag bott i. Född på Hammarö, första skolåren i Markaryd och mitt första egna hus i Klippan. Och givetvis där vi bor nu. Där jag nog kommer stanna en lång tid framöver, i vår nybyggda marklägenhet (nedersta bilden är före-efter att marklägenheten byggdes, en före detta bil-affär). Lite av min historia. För den som bryr sig.

Nu är det höst

Regnet smattrar på takfönstrena.  Jag och tjejerna har sett film och ätit godis ikväll. Jag somnade som vanligt på soffan och nu ligger jag här och vill inte riktigt somna om än. Lite ensamt. Mannen är 100 mil bort. Funderar på livets tvärkast och undrar hur många gånger de senaste åren som jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Det är många. Men nu känns det som om jag står på stadig mark igen för första gången på länge. En behaglig känsla. Så skönt och energigivande det har varit med en omstart, precis vad som behövdes.

En tavla

Funderar på en tavla till vårt vardagsrum.  Istället för en vit vägg. Denna tavlan får bli en symbol för det vi lagt bakom oss och för det vi är på väg emot (ser ni ljuset i tunneln?). Bilden tog jag för något år sedan, i precis rätt tid, just innan hösten gav upp och vintern tog vid. Alle'n vid parken i vår lilla håla.

Ensam.

Mannen åkte till jobbet i morse. Nu ses vi inte förrän i slutet på månaden. Och jag är ensam. Gräsänka. Drar hela lasset själv med trotsiga förpubertala tjejer, läxläsning, matfixande.  Och allt annat som hör vardagen till. Och imorgon har vi övernattning med jobbet. Tja, varför inte?  Jag är ändå så sönderstressad så det spelar ingen större roll... Fast det ska förstås bli kul också. Men stressigt.

Family

If I should live forever and all my dreams come true,  my memories of love will always be of you. ♡♡♡

Ullared

Lyckades övertala hela familjen att åka till ullared/Gekås igår.Två av fyra har ullared-ångest,  vi andra två tycker att det är toppen, för vem vill inte handla billigt, liksom? Så, inköp av nya vinterjackor (billigt! OCH bra kvalitet) till tjejerna och en ny gardinstång blev det. Och lite annat smått och gott. Tre timmar var vi där, relativt rimligt tyckte jag nog, jag ville ju inte avskräcka de två ullareds-hatarna helt. Så nu kan vi sätta upp gardiner i nya lyan (nej, det har vi inte gjort än...) och andas ut inför kommande vinter då vinter-kläderna blev inhandlade för denna vintern, något jag alltid brukar glömma ända tills frosten kommer....

Sååå nöjd!

I helgen har vi inhandlat två bord efter att ha suttit och ätit i soffan eller ute ända sedan vi flyttade. I huset hade vi ett fast barbord/köksbord som  gick ihop med resten av bänkskivan,  nu när vi flyttade så hade vi helt plötsligt fyra barstolar men inget bord så det blev till att leta efter ett passande barbord. Visste ni att alla barbord är 1 meter höga eller högre? Det visste inte jag.  Och våra barstolar passar bara till 90 cm. Så. Vi köpte ett meterhögt barbord,  och mannen fick såga av 10 cm. Det blev perfekt! Ett litet barbord räcker bra till vår familj men duger inte långt om man ska ha gäster eller så, så vi köpte ett klaffbord också, så man kan bjuda hem folk även de dagar som man inte kan sitta ute. Compact living när den är som bäst! Älskar ikea och alla smarta lösningar som de har!

Förhållanden

Tittar på nyhetsmorgon, tv-panelen diskuterar relationer och skilsmässor.  Genomsnittliga förhållandet ligger på 11 år. Jag och mannen i mitt liv har passerat 22 år, dubbelt så länge.... Oj så många berg och dalbanor vi varit med om på dessa år. Oj så många gånger som vi inte tycker likadant, som vi inte kommer överens, som vi tjafsar och "diskuterar" om bagateller, som vi gått igenom kriser tillsammans eller vid sidan om varann.... Men vi håller ihop. Vi ger inte upp. Många idag gör just det. Ger upp för lätt. Ibland kanske det tycks vara det enklaste alternativet men jag har svårt att tro att gräset alltid är grönare på andra sidan.... Lite funderingar såhär en lördagsmorgon.

Tro hopp & kärlek

Jag måste tro. För att orka. Och blicka framåt. Jag måste hoppas  att framtiden blir så som jag tänker. Och att kärleken håller sig och är så stark som jag upplever den. Framtiden är oskrivna blad som jag vill fylla med min styrka, mina val, mitt liv.

Matmarknad

Har varit i grannkommunen på kulinarisk matmarknad idag. En uppsjö av engelsk  fudge i alla de möjliga smaker, tårtbitar från italien och kamelhamburgare för den som vågar smaka...En rolig men dyr upplevelse... Som tur var hade jag föräldrarna med, idag var de väldigt generösa och betalade de smarriga godisbitarna som barnbarnen (och jag...) ville ha. På vägen hem räknade vi ut styckpriset...  18:- styck. Det blev inte så många bitar vill jag lova. Löjligt dyrt. Tur att man inte är på matmarknad så ofta.

2010 vs 2014

Det har hänt lite på utvecklingsfronten på fyra år.... #skånesdjurpark

Bakken

Idag drog vi till Danmark och Bakken för en heldag med en massa karuseller och god mat. Twinsen lyckades norpa åt sig en drake på 1,5 meter, en sån som alla vill ha. Påvägen hem fick vi minst tre erbjudanden om att sälja den. Inte en chans! En sån här har ju jag också önskat mig sedan jag var barn!

Härligt återseende!

Igår kväll blev jag bjuden hem till en klasskamrat från grundskolan. Efter felkörning på x antal kilometer (har jag sagt att jag är usel på lokalsinne och geografi?) så hittade jag äntligen rätt. Härligt att träffa kompisar från tonåren som man inte sett på evigheter. En liten re-union med god mat, härligt snack och många roliga minnen. Tack fina #potatishäxan för din gästfrihet! Efter en sen kväll tar jag mig friheten att gå lite på halvfart på jobbet idag...skönt när man kan bestämma lite själv.

Semestertider

Inget hus att renovera. Ingen trädgård att luka i. Ingen make som är hemma. Bara en marklägenhet, jag och två tweenies. Förändringarnas vindar blåser hårt i sommar. Det känns märkbart att det har hänt saker i livet den senaste tiden. Tjejerna visar det genom trots, det är klart att detta känns för dem med, men jag försöker vara ödmjuk mot dem och låter dem hållas. Det har varit jobbigt en lång tid men nu är det bakom oss och vi firar semester, jag och flickorna, genom att åka och bada var och varannan dag, bara slappa och ta det lugnt. Om en vecka kommer mannen hem. Lagom tills jag ska börja jobba igen. Sedan kommer nog livet att se ut såhär, att jag är gräsänka flera veckor i rad, för mannen har precis blivit erbjuden fast anställning i Trondheim.

Flyttstäd

Älskade hus. Sista dagen här. Nu är allt tömt och hela huset städat. Tar farväl och tackar för de fjorton åren som vi fick på detta stället. Dags att skapa nya minnen <3

T.R.Ö.T.T.

Sen kväll igår med fina vänner, grill och vin, ett trevligt avbrott från flyttröran, men idag kunde man varit piggare... I en vecka har vi hållit på och först byggstädat nya lyan, sen flyttat, städat, rensat. Imorgon fixas det sista, alla saker som ska skänkas till välgörenhet ska köras bort, det sista städet ska städas och på måndag lämnas nycklarna över, på tisdag åker mannen till Norge igen. Nu är jag trött, skönt att ha tre semesterveckor kvar.

Sorry

Skickligheten i min blogg: Jag lyckades posta föregående inlägg två gånger men nu lyckas jag inte ta bort den ena... så jag får jag väl försöka leva med dubbla inlägg dådå ;-)

På plats!

Andra natten i lägenheten nu, inatt sov vi alla som små grisar... så kom vi förstås inte i säng förrän klockan ett, idag är inte ett dugg bättre. Men vi börjar få fin ordning här! Allt går som en dans, inga större missöden..  Men det känns som om våra saker i huset aldrig tar slut... Imorgon städar vi huset, en miljon saker är kvar, vi får kanske bli duktigare på att besöka tippen. Här bjuder jag på lite bilder, inklusive kattens skrämda ögon på en av dem :-)

På plats!

Andra natten i lägenheten nu, inatt sov vi alla som små grisar... så kom vi förstås inte i säng förrän klockan ett, idag är inte ett dugg bättre. Men vi börjar få fin ordning här! Allt går som en dans, inga större missöden..  Men det känns som om våra saker i huset aldrig tar slut... Imorgon städar vi huset, en miljon saker är kvar, vi får kanske bli duktigare på att besöka tippen. Här bjuder jag på lite bilder, inklusive kattens skrämda ögon på en av dem :-)

Det går bra nu!

Jag och mannen pysslar runt, flyttar saker och möbler utan någon som helst stress. Vi har ju hela veckan på oss, sedan åker mannen tillbaka till Norge. Skönt med semester när man ska flytta! Och skönt att vi får hela veckan på oss, dealen var att vi städade av själva så kunde vi flytta in utan att behöva betala något för denna månaden. Allt känns så rätt just nu! Det känns som att komma hem när man kommer innanför dörren i lägenheten! Vilken härlig känsla :-)

Nu är vi på G

Första saken är upphängd, vår ikea-spegel. Den passar bra då hela vårt nya hem går i ikeas tecken (tur att jag älskar ikea), badrum, kök och garderober. Vi har byggstädat lägenheten själv under ett par dagar, så slapp vi betala nått för denna månaden. Imorgon börjar vi flytta på riktigt! Och min förkylning börjar bli bättre, imorgon är den nog så gott som borta.

Orättvist

Hela gårdagskvällen spenderade jag i soffan i lugn och ro, jag drack inget starkare än flädersaft och ändå känns huvet som värsta baksmällan idag. En panodil på det så man får något gjort idag. Jag har inte tid att vara sjuk!

Sjuk

Börjar semestern med att vara sjuk. Förkyld, ont i halsen och huvet. Tillbringar kvällen i soffan med tv:n som sällskap. Familjen gick iväg till goda vänner för att fira midsommar. Och jag får lite lugn och ro. Och siktar på att bli frisk tills flytten nästa vecka.

Ångest...

... Flyttröra. Vi ska verkligen göra detta. Flytta från kära huset. Allt är i en enda o-ordning... Källaren är rensad, kristallglasen är nerpackade och blocket är över-öst av saker som vi ska sälja... Dags att skapa nya minnen i en ny bostad...

Mina döttrar!

De har hjärtan av guld. Omtänksamma och fina och tänker alltid på alla omkring. Båda två. Idag på skolavslutningen utmärkte sig J med stora kompispriset och motiveringen var: J är som en bästa vän för alla. Inte illa att ha det med sig i livet!

Slutkörd och överspeedad...

Kaffe har varit min bästa vän den senaste tiden. Varje dag börjar med upp som en sol och slutar ner som en pannkaka. Summerar de senaste veckorna, dvs. tiden jag varit gräsänka: Jobbat varje vardag (tur att ett par röda dagar och två semesterdagar lyckades klämmas in), skött hem och barn helt solo, fixat inför skolutflykter och varit på sommarfest med skolan, sålt huset, besiktigat huset, rensat ut en massa "bra att ha" prylar, kokat flädersaft, shoppat skolavslutningsklänningar,  haft insamling till skolfröken, handlat blomma till fröken, hunnit snabb-umgås med vänner, bakat... Andas lite när tiden tillåter känns det som... Tur att jag snart ska ha semester... Synd att semestern kommer gå åt till att flytta... Vila kan man göra när man blir gammal. Imorgon kommer mannen hem. Först ska vi bara hinna med en skolavslutning. Slut.se

Min man <3

Stackars min man.... Han bevittnade en grym misshandel igår, i huset som han bor i, i Norge... En av hans kollegor. Nu vill han bara hem, men flyget går inte förrän på fredag. Han som trivdes så bra. Och jag fick en klump av oro i magen...

Besiktning; check

Nya ägarna till [eastergade to be] östergatan 2B ville besiktiga lilla kåken.  Har haft en klump i magen hela eftermiddagen...tänk om  huset blir helt utdömt?! Mögel fukt och otäckheter som vi inte haft en aning om?! Men, nej, gamla 75:åringen gick igenom galant. Lite fuktgenomslag på gamla vinden, men det var inget som förvånade, ungefär samma som när vi köpte huset. Men vi har både bytt tak och satt insatsrör i skorstenen sedan dess. Besiktningsmannen tyckte jag borde bli mäklare, undras om jag pratade för mycket?! Han sa det iallafall med ett leende, så jag tar det som en komplimang.... Vilken lättnad! Nu är det bara flyttandet kvar! 500 meter bort. Borde gå som en dans :-)

Farväl

Nu var det gjort, huset är sålt. Det tog tre veckor. Kommer nog att gråta en liten smula dagen då nycklarna lämnas, men antagligen lika mycket av lättnad som av saknad till mitt fina hus. Nu kan vi starta om, gå vidare, börja om på nytt. Om sisådär två veckor går flyttlasset! Paret som köpte huset var lika unga och entusiastiska som vi var för fjorton år sedan när vi köpte det. Tack kära hus, du har lärt mig mycket om renovering, amortering räntor och dylikt, men nu lämnar vi över stafett-pinnen!

Gräsänkelivet har börjat... på riktigt.

Snart har första veckan som gräsänka gått. Två återstår. Mannen T och jag har inte varit ifrån varann mer än max en vecka åt gången förr... på 22 år. Det kanske var på tiden? Så är han också hemma 24 veckor på ett år, utan att ens behöva ta semester. Inte alls så illa om man jämför med mina fem futtiga semesterveckor... Jag tänkte att detta går bra. Ja, det gör det också, men man far ju runt som en skottspole för att hinna allt; jobba, tvätta, städa, diska, baka, handla, betala räkningar, laga mat, ha husvisning, skicka kidsen på utflykt, gå på kidsens konsert med skolan, åka med kidsen på utflykt. Pjuh. Ja. Det var denna veckan i en mening. Tack gode gud (eller nån) för att jag bara jobbat tre dagar... Och skönt att man inte är ensamstående jämt.

Skrämmande och äventyrligt.

....En ny dörr är på väg att öppnas... Imorgon flyger mannen till Norge för att jobba och kommer hem igen om tre veckor. Det är en lång tid att vara själv hemma, på 22 år har vi aldrig varit ifrån varann så länge... Det kommer nog att gå bra, man måste bara vänja sig. Jag och flickorna får ta hand om varann sålänge. Hoppas bara att han kommer trivas på sitt nya jobb!

Officiellt

Ja. Nu vet alla grannar också. De som lyckats missa vårt hus-säljande.

Meningen med...?

... Visning av huset idag... två av fyra besökare var väldigt intresserade. Nu är det bara till att vänta och se (jag hatar att vänta! Otålighet är mitt mellannamn...) Och mannen fick ett telefonsamtal...att han fått jobb i Trondheim! (vad är det? Typ 100 mil eller nått?!) Pendling by plane liksom. Hmm... Ja. Livet är fullt av överraskningar. Glöm att jag vill bo ensam i hus om mannen jobbar i Trondheim. Då bor jag mycket hellre i en mysig skokartong ;-) Så håll tummarna för husförsäljningen nu!

Lite som att bo i en skokartong...

... Det ska bli grymt skönt att inte ha ett stort hus med trädgård, renovering och saker som kan gå sönder. Eller, saker kan ju gå sönder men som hyresgäst behöver vi ju aldrig bekymra oss om att fixa det själv. Lägenheten ser ut lite som en skokartong.... 18 meter lång, 5 meter bred. Ett fönster på framsidan, ett på baksidan (resten är takfönster, 3 st stora) Det ser inte mycket ut från utsidan (som f.ö inte är färdigbyggd än...) men insidan är fräsch och rymlig. Närmaste grannarna blir en pizzeria och en bensinmack med kiosk. Det har aldrig funnits bostäder i detta huset innan, förr så var det en stor bilaffär, det är först nu som hyresvärden bygger lägenheter. Det känns lite som om macken kommer få två nya stamkunder, 2 elvaåringar som vill köpa lördagsgodis var och varannan dag. Jag vill bara flytta nu. Har inte lagt in min sommarsemester än med hopp om att vi flyttar inom två månader.

Hemnet

Hemnets bilder. Mitt hem. Snart har första veckan av försäljningen gått. Över 1300 personer har tittat på dessa bilder. Helgen går åt till att fixa och plocka iordning. På måndag är det visning...

Okej....

.... Vårt hus har funnits på hemnet i två dagar... Över 1000 besökare har på dessa få timmar varit inne och kollat på det... Folk som "snokar" (gör jag också, så inget fel med det...) Över 20 delningar av min och mannens länkning på facebook...Om bara 1% av dessa besökare är intresserade så bor vi nog inte kvar här länge till! Välkommen in i mitt vardagsrum...Hejdå integritet, hej nya ägare till östergatan 2B [eastergade to be]!

Jämförelse

Här är det, huset vs marklägenheten. Idag åkte huset ut på hemnet. Över 500 besökare som har tittat på vårt hus redan. Hoppas några av dem är potentiella köpare.

Imorgon...

...imorgon kommer fotografen. Mäklarens fotograf. Och ska fotografera mitt hus, mitt hem, mina saker. Idag har jag homestyleat ända sedan jag kom hem efter en lång dag på jobbet, klockan var närmare 17.30 innan jag klev innanför hemmets dörr.

Idag har jag även sökt jobb...som gruppledare på kortvården. Det händer saker i livet nu, vore en lögn att säga att det är långtråkigt....

Kalvinknatet

Idag for vi på utflykt till hembygdsparken i ängelholm för att knata lite i kalvinknatet. Ja, egentligen så var det fröken J som så gärna ville springa men när A såg hur kul det verkade så ville hon också, vilket ställde till det lite eftersom vi bara anmält J eftersom A ABSOLUT inte ville när vi föranmälde härom dan...Givetvis hade vi inga kontanter till att betala startavgiften i efterhand för henne (för vem har egentligen kontanter på sig nuförtiden?!)...som tur var kom mormor och morfar förbi för att heja på och såklart hade de lite pengar så det blev till att anmäla i elfte timmen. Sagt och gjort, nu har duktiga tvillingarna E knatat för första (och sista) gången, nästa år är de för stora då denna aktivitet bara är upp till femte klass. Det blev en 9:e plats resp. en 11:e plats på 8:12 min resp. 8:19 min. Duktiga tjejer! <3

En häst-tjej till dotter...

... Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Men dottern J ÄLSKAR hästar. Hennes ögon lyser av kärlek när hon är med dem. Djur är ju hennes största intresse, alla sorters djur, men hästar är favoriten... Själv tycker jag de är aningens för stora...  Visst, de är fina, men man kan slå sig otroligt illa om man ramlar av dem... Idag for vi till en kollega som har eget stall. För att rida lite på dessa stooora djur. Ni skulle sett lyckan i tjejens ögon när hästen galopperade lite... och skräcken i mina...

Vad jag kommer sakna mest...

Detta träd. Mitt japanska körsbärsträd. Det blommar max två veckor om året, men när det gör det så tycker jag att det är häpnadsväckande vackert. Tror jag kommer sakna detta träd mest av allt när vi flyttar. Kanske lite fånigt, men så är det. Får väl gå förbi nån gång då och då i april-maj varje år bara för att titta lite...